OG UMIM MED 0 BO VA) ME AA AAVA dog två dagar senare. De utspridda rykten om Garibaldis och Ricasolis sjukdom forklaras nu vara alldeles falska. Ricasoli har tillochmed åtagit sig bil dandet af en minister och är för närvarande just sysselsatt dermed. Cavours begrafning egde rum på efter. middagen den 7 d:s, och ceremonien utfördes med nästan kunglig ståt. Linietrupperna och nationalgardet stodo uppställda på de gator som liktäget passerade, i processionen sågos kamrarnes medlemmar, alla högre embetsmän, sjövfficerare och matroser, hvilka i anledning af begrafningen inträffat i Genua (Cavour var, såsom bekant, äfven sjöminister), arbetareföreningarne, de italiensks emigranterne, deputationer från provinserna m. fl., och derefter kom den stora massan af stadens innevånare. Under det tåget rörde sig framåt, aflossades täta kanonskott. Alla hus voro behängda med svart, butikerna voro stängda, och på teatrarne gåfvos inga föreställningar. I Genua gjorde Börsen denna dag inga alfärer. Viktor Emanuel och Turins innevånare hafva täflats om äran att få skänka den aflidne ett hvilorum; konungen ville ha liket bisatti kyrkan La Superga, som är uppförd på en af de höjder, hvilka omgifva Turin, och kommunalbestyrelsen önskade öfverlemna det en egen plats på stadens kyrkogård, men man vill veta, att Cavours familj afslagit dessa hedrande anbud, derföre att den aflidne beständigt önskat bli begrafven på ett lustställe, hvarest han isynnerhet älskat att vistas. Redan d. 4:de var Cavours tillstånd så oroande, att de fyra ansedda läkare, som voro samlade vid hans säng, stodo alldeles rådvilla och tviflade om att kunna rädda hans lif. Febern tilltog i häftighet, den sjuke yrade och dödskylan började infinna sig i nedre extremiteterna. I sina ljusa ögonblick visade Cavour ett upphöjdt själslugn och sann religiositet; när hans förstånd åter omtöcknades, vlsade de ord, som han ofta uttalade, af hvilken lefvande entusiasm för fosterland och frihet hela hans själ var uppfylld. En gång, då de kringstående åter hört honom utbryta: Italien -— Rom — Venedig — Napoleon —, uppfattade de jemväl följande ord: Jag vill icke veta af något belägringstillstånd, Italien skall pånyttfödas genom friheten, Italien kan icke gå tillbaka. Kejsar Napoleon har i en egenhändig skrifvelse kondolerat konung Viktor Emanuel med anledning af den förlust han lidit, och den halfofficiela pressen i Paris talar nu för första gången med oförbehållsam sympati för det fria Italiens sak, som var den aflidnes verk. Enligt underrättelser från Konstantinopel af d. 7:de, bekräftade af lord Russell i Underhuset, har konferensen om de syriska angelägenheterna nu fattat ett bestämdt beslut angående Libanons framtida regering och förordar tillsvidare tillsättande för trenne år at en enda kristen guvernör för hela Libanon. För Maroniter och Druser skola särskilda underguvernörer tillsättas. Turkiska trupper skola för närmaste tiden besätta de förnämsta vågarne. Franske ministern Billault har i lagstiftande kåren sagt sig hysa hopp om att förhandlingarne i äfseende på Syrien skulle föra till ett tillfredsställande resultat. Regeringen känner sin pligt, har förut uppfyllt den och skall äfven för framtiden uppfylla densamma. Times berättar, att engelska regeringen skall skicka trenne regementen infanteri jemte artilleri och ammuition till engelska garnisonerna i Amerika, för att tjena dem till skydd mot anfall af oregelbundna kårer. Från NewYork skrifves under d. 13:de, att förbundstrupperna angripit batterierna vid Acquida Creek; resultatet är ännu obekant.) Staden Alexandria är hotad. I Baltimore hafval söndringsoroligheter egt rum bland pöbeln. Telegram. OT NN TY TTAAT NVS 7 10 Y Yr