Cavour. T Hvar skall väl mannen finnas Att sätta i hans rum, Som nu man blott får minnas, Hvars tunga nu är stum? Hvem får du i hans ställe? Ack! mången bitter tår, Italien, du tälle! Ty du har mist Cavour. Så är det tretal brutet Af dina store män, Som verkat oförtrutet Att ge dig friheten. Din konung har ej mera Den vän med visa ord, Som hjelten från Caprera Ej finner på din jord. Alltifrån Vesuvs-flamman Till Alpens snö är sorg; Ty den som länkat samman Hvad våldet, från sin borg, I spillror såg så gerna, Man till det tysta bar. Italien! En stjerna Din himmel mindre har. Men glöm ej hvad han lärde, Att enighet ger makt, Att måttan har sitt värde Också i Söderns trakt. Och fortgå på din bana Till frihet och till ljus; Han godt för dig skall mana Uti Allfaders hus. Arbetare.