bordet och tillkännagaf, att huset skulle gå öfver till hemlig session samt att alla ickemedlemmar fördenskull hade att aflägsna sig. Den enda affar under hela den ofientliga sessionen, som icke tillhörde de rent löpande göromålen, hänförde sig till en resolution som fattats vid ett allmänt möte i en socken i Lousiana och som på begäran af en bland de delegerade upplästes ur en tidning af husets sekreterare, och i hvilken resolution plantageegarne förbundo sig att öfverlemna åt staten och regeringen hela beloppet af deras årliga skörd för hela den tid kriget skulle fortfara, med afdrag allenast af hvad som erfordrades för deras löpande utgifter under tiden. Då jag återvände från kongressen till hotellet, passerade jag åter den vauenpol eller såkallade tontän, som jag i början omnämnt. Der fanns nu åter en liten hop menniskor. En annan auktionsförrättare en tjock och diger man, som svettades och pustade förfärligt, försökte att försälja en negerflicka, som stod bredvid honom på den toma packlådan. Hon var kiädd ungetär såsom en londonsk tjensteflicka af det lägre slaget, som är utan plats, utom det att hennes skor voro blotta lädertrasor och hennes hufvudbonad ytterst skral. Hon hade också ett litet paket i handen samt blickade ned på köparne med stora vemodiga ogon. Negrerna stodo lågt pris; också denna unga qvinna bjöds ut för ett lägsta pris af 610 dollars, men ingen ville bjuda på henne, och sedan auktionsförrättaren förgifves sökt att väcka köplust och tätlan, sade ban: Du blir icke såld idag, Sally; du kan gå ned. Hon steg ned från sin plats och vandrade utför gatan med obekymrad mine och auktionsförrättaren begat sig bort åt annat håll. — På aftonen hörde jag hviskas om, att kongressen i sin hemliga session fattat ett högst vigtigt beslut, som förklarade krigstillstånd mellan Förenta Staterna och de Konfedererade Staterna och hvilket bestämde vilkoren för kaparebref, tilldömandet af priser och utbetalningen af prispenningar.