Ändtligen nalkades resan sitt slut. Blott femton lieues återstodo, på gemena vägar, det är sannt, innan Fouche och hans följeslagare hunnif fram till Saint-Nazaire. XT. Campbonskogen. Det skulle således vara omöjligt att sä. ga, huru mycket de båda borgrarne lidit under denna färd. Då de i en af de båda fångarne igenkänt hr Roger, samme man som lofvat dem båda så stor vinst och ära, och när de hört Fouchås anklagelse, att dessa båda fångar velat förgifta de resande, hade Gorain och Gervais gjort ifriga försök att få en förklaring, hvilken likväl blef dem förvägrad. Hvarken Brune eller Fouch hade från detta ögonblick tillåtit dem att samtala med fångarne. Utan tvifvel hade Roquefort hoppats att ännu kunna begagna borgrarne till sin nytta, ty hans stela blick hade plötsligt lifvats då han fick se dem; men då timma efter timma förflöt, utan att han kunde undvika Fouches och studentens vaksamhet, höljdes åter hans panna i moln, och ju närmare de nalkades Saint-Nazaire, desto dystrare och mera hotande blef hans anlete.