ken till detta uppror var möjligheten att den nye presidenten skulle visa sig fientlig mot slafveriet. Man kan ej göra sig någon föreställning om med hvilken hårdnackenhet folket i sydstaterna försvara slafveriets princip. Sydstaterna förklara i sina grundlagar, att slafvarne äro som kreatur eller djur och ur stånd att utöfva samfundseller politiska rättigheter. En amerikansk domare har sagt, att den grundsats, som sätter slafven i samma klass som djuret, gäller inom alla slafstater. Det är detta system, som södern icke allenast vill betrygga och upprätthålla, utan jemväl utvidga till Mexico och Centralamerika. Det engelska folket kan icke hysa någon sympati för anhängarne af detta system, hvilket strider lika mycket mot gudomliga som menskliga lagar. England värderar handelns fördelar, men sätter ännu högre värde på den menskliga värdighetens ratwigheter. Södern har gjort uppror, derföre att de norra staterna protesterat mot slafveriets utvidgande och försökt sätta sig emot söderns uppror. Englands erkännande af ett förbund, hvilket föresätter sig ett dylikt mål och försvarar en sådan sak, skulle vara ovärdigt en stor nation, som gjort så många uppoffringar för negrernas befrielse och slafhandelns afskaffande. Vi hoppas derföre, att den stora frågan om slafveriet, upprorets orsak och princip, skalli den förhandling, som kommer att ega rum i parlamentet, segra öfver handelsintresset och fruktan för de faror, hvilka kunna hota handeln såsom en följd af den olyckliga strid, för hvilken de förenade staterna äro skådeplatsen. För att döma efter ett yttrande i en instruktion till den nye nordamerikanske ministern i Paris, mr Dayton, hyser man numera icke någon tanke på en fredlig öfverenskommelse med sydstaterna, ja, det har aldrig funnits och skall aldrig uppstå den ringaste id om att tåla en upplösning af Unionen på hvilket sätt som helst. — Det skall endast vara en nation och en regering, säger utrikesministern Seward i denna instruktion, och det är samma republik och samma konstiiutionela union, som redan öfverlefvat så många nationalitetsförändringar och styrelsehvälfningar i nästan alla andra länder. Ni såg vid er afresa nationalandans lyftning, den nationala regeringens kraft och den frikostighet hvarmed de nationala rikedomarne kommit der goda saken till hjelp. Säg hr Thouvenel, at tanken på en upplösning, med godo elle våldmakt, af denna förening aldrig inträngt : någon uppriktig statsmans hjerna, och att de är hög tid att den uppgitves af Europas statsmän.