a är dock icke fallet; tvertom förvärfva sig dessa eländiga menniskor trots alla sina vinster aldrig någon förmögenhet. Man kan vara öfvertygad om att bland hundra greker dö åtminstone nittionio i uselhet och elände. Detta låter lätt förklara sig. De rekrytera sig utan undantag bland personer som genom slöseri och utsvätningar hafva gått under, och intet är mindre egnadt att återlöra till ordning och sparsamhet än spel. Hvarjo grek är en slösare, och i stället för att ratta sina inkomster efter sina utgifter, drager han vexel på framtiden samt öfverlemnar sig åt den öfverdrifnaste lyx. Dessa menniskor hålla sig hästar och ekipager samt öfverbjuda hvarandra i dyra nöjen. Också på spel förlorar greken, så otroligt det än låter. Trött och ledsen vid den materiela vällefnadens njutningar, behöfver han spelets retelse, val till märkande det ärliga spelets. Derför vänder han sig till rouletten eller till rouge et noir bordet och då den som gör insatser der är ett lidande verktyg, så finner greken der sin nemesis. Lyckan som han på andra ställen söker att förbättra, hämnar sig på honom i ärligt spel. Vv AREA