räsonnerar derföre också häröfver: Franska kavalleriet räknar 76,903 man, artilleriet 37,873 och armen har ej mindre än 85,705 hästar m. m. Detta är en betydlig rörlig arm6e. Och allt är färdigt vid första upprop. sEn fransman med sitt svärd, sade Napoleon, kan marschera genom hela verlden. Hvad kan Frankrike sjelft, det kompaktaste land i verlden, ha för behof af 85,000 hästar? Målet för Frankrikes planer måste sökas i Rom och —) skola vi tillägga det? — i Syrien. Med 400,000 man och 85,000 hästar måste man vara mycket frestad att inhysa dem der man kan finna rum och arbete. Ingen har någonsin egt ett gvdt vapen utan stark lust att begagna det och för Frankrike måste blotta egandet al en så mäkvig och rörlig styrka vara frestande. Times tillägger: Hvad vi bestämdt veta är, att Frankrike nu befinner sig i samma ställning som det var för tretio månader sedan, då det förde sina legioner öfver berg och dal, samt dref en stor makt och en vänskapligt sinnad stat ut från en gammal besiltning. — I sammanhang härmed förtjenar det äfven uppmärksammas, att franska regeringen oförtrutet går på med utrustandet och stärkandet af sin flotta. En korresp. från Paris skritver nemligen under d. 26:te: I nästa vecka skola åter tvenne pansarskepp, Magenta och Solferino, löpa af stapeln. Franska flottan har nu sju sådana: Gloire, Normandie, Invincible, Couronne, Magenta, Solferino och Flandre. Inom 2 år skola, enl. kejsarens uttalade övskan, tjugo dylika fartyg stå till hans förfogande. Frankrikes utrikesministor de Thouvenel har utfärdat en note, i hvilken han råder de makter, som äro representerade på korferensen i Konstantinopel, att låta Libanon blitva regeradt af en af landets infödda kristna furstar. Frankrike vill således trots Englands invänningar icke uppgilva den plan, som det från börjanfj hyst med afseende på ordnan: det af Syriens angelägenheter. Från Berlir berättas, att Preussen i syriska frågan sluti! sig nära till Frankrike och att det redar antagit Thouvenels ofvan omtalade förslag likvål med vilkor, att sultanen bifaller det. Från Spanien skrifves, att Spanien skal låta en gesandt förblitva hos Frans II, så längt denne furste stannar qvar i Italien. På en bankett, som lordmayorn af Lon don nyligen haft, yttrade sig hertigen af Cam bridge will förmån för det engelskt-fransk förbundet. Hr Fould svarade: Efter de båd nationernas soldater tillsammans utgjutit sit blod i tvenne ärorika krig, är det omöjlig att de skulle kunna vånda sina vapen emo hvarandra. Det ges nu dubbel borgen fö treden, neml.: det engelsk-franska handelsfö draget och expositionen år 1862.