oo MEL OCK ar lugnet fore ulprot tet af elt oväder — och klagomålen från Ita lien höras tydligare. Från Kyrkostaten ström ma ständigt bourbonska rötvarhopar in i Ne apel, der de härja och plundra, samt uppvigl pöbeln. De skingras visserligen ständigt, me lefva som odjuret i sagan oupphörligt up igen. Den lockande utsigten till vinst och rot feri samlar alltid en mångd slödder och lät tingar kring upprorsfanan och på dylika us lingar har Ltalien, tack vare sina forna elän diga regeringar, särdeles god råd. Tröstand är dock aw detta pack icke lyckas vinn någon terräng hos det egentliga folket, son tvärtom lär sig med hvarje dag att mera hat: bourbonska namnet. Likadant är det på Si cilien. Men ropar man i Neapel: lefve Fran: IL! ljuder deremot på Sicihen ropet: letve Mazzini! lefve republiken! Visserligen skol: italienarne genom dessa oroligheter ytterligare stärkas i sin nationala enhetskaänsla, men äl väl Italien i stånd att länge uthärda dess: väldsamma slitningar, då det nu tyckes si väl behölva hämta andan etter genomståndn: pröfningar och stärka sig mot nya, sow hot: utifrån? Dock, herren i Tuilerierna vill de icke; han rufvar i sitt imperialistiska högmod öfver några egoisuska planer — somhga för mena aw han falkar etter ön Sardinien — men skall väl ens Napoleon kunna motstå de: mäktiga tryckning, som i närvarande stunc arbetar mot honom från Europas alla folk? Medan man i Ungern på dess landtdag fortfar med debatten om adressen till kejsa ren, och således der allt ännu fortfar med sir afvaktande hållning, är det af stort intresse att se med hvilket bifall Deaks tal å landtdagen emottagits af den europeiska pressen, den allmänna opinionens omutliga organ. Bland andra yttrar Times derom foljande värdiga ord: Alltsedan det ruinerande nederla.et vid Solterino hatva försök gjorts att åvägabringa godt förstånd mellan Österrike och Ungern. Österrike har ej visat någon motvilja mot att göra koncessioner, men dessa koncessioner hatva tyvärr alltid bestått i något som Ungern icke behöfver. Ungern tordrar tillbaka sina forna konstitutionella lagar, en konung i st. f. en kejsare och sitt erkännande som en särskild nation, alldenstund det icke har någon annan föreningslänk med det ofriga af österrikiska kejsardömet, än den tilfällga att de hafva samma monark. Österrike erbjuder i stållet representativa insututioner för hela monarkien, i hvilka Ungern skall hafva sin del. Ungerska riksdagen har sammanträdt, och Ungerns öde, ja, sannolikt Österrikes eget beror af utgången af dess ötverläggningar. Denna utgång tyckes nu vara förvissad genom herr Deaks tal. Herr Deak är en man, som med rätta hållits 1 den största aktning at siuva landsmän. Han ua erkändt stor jurist — en man af stor mo: deration, och den aktade ledaren för det moderataste partiet, inom riket. Hans moderation gör honom förhatlig för det ultra rojalistiska partiet, ty han är ifrig etter att få behålla huset Habsburg qvar på tronen. Under det han talade, lyssnade man under vördsam tystnad, som om hans åhörare fruktat för att förlora ett enda ord, men i slutet. at hvardera af de tre delar, i hvilka han delat sitt tal, pauserade han under en riktig storm af bifallsrop. -— Hr Deak påstår frågan mellan Österrike och Ungern vara den, att Ungern önskar behålla sina grundlagar, under det Österrike vill omstörta och ersätta dem med en ny konstitution. På ena sidan är rätt och rättvisa; på den andra materiel styrka. Ungern har lidit grymt orätt. Under de sista tolf åren har det regerats absolut, oaktadt dess konstitution, och diplomet af d. 20:de oktober har endast satt inseglet derpå, genom att gifva Ungern en konstitution i strid med pragmatiska sanktionen, det högtidliga paktum som; ingicks år 1723 mellan kejsar Leopold och ungerska nationen och gaf den qvinliga linien af Habsburg tronen under vilkor, att nationen skulle styras i enlighet med ungerska konstitutionen. Ungern, säger Deak, utgör ej någon del af österrikiska kejsardomet. Det yrkar på grundprinciperna för sin existens: nationalt beroende och sjelfstyrelse. Det vill ej bortgifva rättigheten att votera bidrag i penningar och folk från detsamma; det vill icke stifta lagar för andra länder, som äro underkastade österrikiska kronan, icke heller tillåta dessa länder att stifta lagar for detsamma. Det fordrar tillbaka parlamentarisk regering, sin ansvariga minister, en ny press och jurydomstolar, hvilka beröfvats detsamma. Innan det medgifver kejsarens kröning såsom konung af) ab Då 1 IlnanasnsnAn Pp