armå, som så uppenbart försummade alla sår tära reglor, icke länge skulle kunnä ega b stånd, då solen begynner att verka med s fulla kraft. Det sades dock att manskap icke var sjukligt och att detta ställe var e af de mest helsosamma i trakten af Charlestoi Egarne af tälten hade gifvit dem olika nam såsom Lejonets kula, Örnens näste, Mar förtjusning 0. 8. v. hvilka namn, målade me svart på hvit shirting, voro fästade på desam ma. Soldaterna voro sysselsatta som soldate vanligtvis äro, då de intet ha att göra; e del sofvo, en del läste en del rökte, 0. s. xv Sedan vi tillfredsställt vår nyfikenhet s. godt tiden och en sandblåst tillät det, steg vi i en roddbåt samt begåfvo oss till Sumter På afstånd har fästet något tycke af fort Pau vid Sebastopol. Det är en stympad femhör ning, hvaraf endast tre sidor äro befästade emedan den som vänder åt Morris Island an. sågs såsom säker, då arbetet endast var äm. nadt att motstå anfall från sjösidan, Det säges hafva kostat öfver 200,000 . Vallarne äro af fast murverk, som sträcker sig ända ned till vattenytan. — Fästningens krigsgarnison hade bordt vara minst 600 man; men då den anfölls, voro endast 79 man inom dess murar, förutom 30 arbetare. Murarne bära på alla sidor märken efter skott, men på intet ställe syntes någon tillstymmelse till en bresch, och den största skada som murarne bade tagit sträckte sig icke djupare äm två fot in i murverket, hvilket var af mycket godt tegel. Bröstvärnet är naturligtvis skadat, men kasematternas embrasurer hafva intet lidit. Då vi landade vid varfvet observerade vi att granitmurarne hade lidit mera än de aftegel samt att stenen spruckit och gått i flisor der den blifvit träffad. På flere ställen sågo vi huru försvararne med största omtänksamhet hade sökt att befästa den svaga södra sidan samt bereda sig till motvärn. För händelse af en stormning hade major Anderson lagt minor under varfvet och landningsplatsen samt sökt inrätta en del bomber till att kunna användas som handgranater för att kastas ned på de anfallande. -— Ingången till fästet var, då vi kommo dit, uppfylld af massor af murverk som blifvit nedvräkt från murarne af de nedbrända barackerna och officersboningarne på södra sidan. Ett stort antal män voro sysselsatta med att uppgräfva minorna vid varfvet och andra höllo på att fullborda förstöringen af de vacklande byggningsmurarne, bvilka ännu voro så heta att det på en del ställen var nödvändigt att spruta vatten på dem. För ett oinvigdt oga kunde det visst hafva sett ut som om fästet varit alldeles ohållbart, men i verkligheten skulle en dugig besättning väl försedd med ammunition, i rots af förstöringen icke hafva varit utsatt ör annan fara än en explosion af magasinet, vars koppardörr var språngd af hettan, då ästet uppgafs. Utom qvarterens nerbrinnande ;ch den starka hettan hade intet bordt kunna örmå en tillräcklig och ordentlig styrka att itverlemna platsen. Major Anderson saknade ikväl både det ena och det andra. Han var örsedd på ett i alla afseenden högst eländigt ätt. Han hade ingen mörsare, icke ens en pruta att kunna släcka elden i byggnaderna. Jm han varit så väl försedd att han kunnat å samma gång hafva män vid kanonerna för tt kasta bomber och glödande kulor och läcka den eld, som uppkom genom fiendens eskjutning, så hyser jag icke det ringaste vifvel om, att han skulle kunnat förjaga truperna från Morris Island samt nedbränna Fort loultrie och tystat fiendens eld. Hans förist kunde hafva blifvit ansenlig nog, men de onfedererades måste hafva blifvit ofantlig. åsom förhållandena nu voro, förlorades ingen an på någondera sidan. KRANSAR ———A LL