1 snickare Andersson5 galt IV vo I pajvilas 6:te rote, der eld lärer varit uppgjord utan att någon var tillstädes att elterse densamma, hade sedan fått stark fart, innan brandsignalerna gåfvos. Snickare G. Anderssons egendom utgöres af ett längs Breda Vägen i Masthugget nedanföre berget beläget envånings trähus med en uppåt bergsluttningen stigande trädgård, begräusad vesterut genom en med hufvudbyggnaden sammanhängande gårdsbyggnad hvars längst uppåt berget belägna del utgjordes at snickareverkstaden, ett envånings trahus på en hög stentot. Då vinden allt trån början hade en nordlig riktning och i följd al den starka värmeutvecklingen blåste med stigande våldsamhet uppåt berget, gick elden genast ötver 1 ett ofvanföre på samma nummer 38 beläget, extra poliskonstapeln Larsson tillhörigt hus, hvaremot den nedåt vägen hade så ringa framfart, att två de frivilhgas sprutor, stadens sprutor n:o 1 och 2 (nya engelska apparater) samt Carl Johans forsamlings spruta n:o 1(likaledes ny) hastigt nog fick makt med elden på denna sida. Värsta arbetet förorsakade det vesterut belägna, handl. Cullberg tillhöriga tvåvåningshuset n:o 37 i öä:te roten, hvaraf den inåt gården på bergssluttningen liggande delen (ungefär hälften af det hela) undergick en nära fullständig förstöring, hvaremot snickare Anderssons hus led en jemförelsevis liten. skada. Uppåt berget, som ofvanfore de till egendomarne vid Breda Vägen hörande trädgårdarna bildar en lägre platå utgörande den tätast bebyggda delen af Masthuggsbergen, rasade elden med ohejdad våldsamhet. Utom det redan nämnda mindre trähuset n:o 38, blefvo husen n:is 46, 47, 48, 49 i Majornas 5:te rote ett rof för lågorna, utan att något kunde göras for deras bergande. Lyckligtvis sattes vesterut en bestämd gräns genom den höga och branta bergvägg, hvarmed Stibergsåsen här höjer sig öfver den lägre långsamt stigande platåen och de derpå liggande nyssnämnda husen n:o 46—49. Österut, der trädgårdarne sträcka sig längre upp ifrån vägen, begränsade för det mesta af en mer eller mindre hög bergvägg, var faran inskränkt till en mindre rymd, men var der så mycket större. Här hade frivilliga brandkåren ett tillfälle att visa hvad den kan uträtta. En mer än eländig väg, bildad at ojemna berghällar, som förbi Borgströmska egendomen går i vestlig riktning parallelt med breda vägen, slutade här med en liten öppen platå. Midtför detsamma stod ett envåningshus med hög frontespis i full låga, brinnande med den våldsamhet man kan vänta af en snustorr träbyggnad, der alla dörrar och fönsterluckor lemnats vidöppna, och der man framför allt skyndat att sönderslå rutorna, till hvilka man låtit bågarne sitta qvar. Till höger stod östra ändan af en lång men lyckligtvis låg envåningsbyggnad, n:o 45 i 5:te roten, i tull brand och eldlågorna lekte redan omkr, takåsen ihusets östhgare ända, hotande att öfvergå till ett något lägre beläget vackert hvitmåladt tvåvåningsträhus. Till venster (söderut) låg ett stort tvåvåningsträhus, n:o 50 i 5:te roten, med ena gafveln vänd emot det förstnämnda vinkelrätt deremot liggande huset. Elden fattade flera gånger så väl i takresningen som i sjelfva gafveln till denna byggnad, och under den särdeles i början stora vattenbristen var det en icke lätt sak för en spruta att samtidigt hejda eldens framfart i huset till höger, framtill dämpa lågorna så mycket att strålförarne kunde tränga tillräckligt långt fram för att åtkomma den höga gafveln, och här släcka elden, hvar gång den ånyo hotade att taga öfverhand. Uppe på vinden till n:o 50 arbetade en af Frivilliga Brandkorpsens portativa sprutor med särdeles tramgång. Vatten langades med stor ihärdighet genom de trånga förstugorna och de smala trapporna. En annan mindre spruta gjorde god tjenst vid envåningshuset till höger, på hvars norra sida, en af kårens största sprutor hade ronne ER RNE ERE TEPE EDET del, i stället för att dölja sig i skuggan och dei