stunder äro väntans, den afvaktande hållningens, och vi befinna oss för det närvarande Just i en dylik öfvergångsperiod, då folken hemta anden, för att snart ånyo rusa fram. Tack vare Englands fria författning är det oss möjligt litet hvar, att kunna kasta en blick i de diplomatiska irrgångarne, för att deraf bhemta någon ledning vid bedömande af hvilken riktning de närmast väntade händelserna skola taga. Lord Russells uttalanden vände sig kring trenne af dagens vigtigare frågor, den polska, italienska och danska. För den senare redogjorde vi särskildt i går. Iafseende på Polen, yttrade han, måste hvar och en här i landet hysa stor sympati för en nation, som så utmärkt sig 1 vapen, som har en så glänsande forntidshistoria och ända tills i dag bevarat sina nationalitetskänslor. Vi kunna ej annat än känna, att det förtjenar ett bättre öde, eller beklaga dess delning för 80 å 90 år sedan. Men jag skulle vara bedröfvad, om jag sade något, som kunde föranleda polackarne att tro det deras nationalitet skulle återställas genom några ansträngningar till deras förmån från detta land. Om jag skulle skrifva en depesch rörande denna sak till hofvet i St. Petersburg, tviflar jag ingalunda på hurudant svaret skulle bli. Man skulle säga mig, att kejsaren at Ryssland gjort de mest liberala medgifvanden åt sina polska undersäter och att allt hvad han begärde vore, att lugn skulle råda i landet. Å ena sidan ville han (kejsaren) icke återtaga dessa medgitvanden, och å den andra ville han icke gå utom den linie, som han ansåg nödig för bibehällande af sin myndighet öfver detta land. Men kan väl någon regering (1 Eugland?) finnas, som skulle vilja taga till vapen och söka med våld återställa Polens nationalitet? Hvad som händt är utan tvifvel mycket beklagligt (hör!), och jag kan för min egen del icke förstå, hvartör Warschaus innevånare icke, såsom de hade rättighet till, bletvo satta i kännedum om avt våld skulle begagnas, för att skingra folkhoparne på gatorna. Guvernören i Warschau egde fullkomlig rättighet, att, om folkhoparne störde lugnet, underrätta allmänheten om att dessa skockningar icke tillätos. Jag anser mig icke berätugad av lemna de papper, man i saken begär. Genom deras offentuggörande skulle säkerligen ewdera paruet buitva mycket såradt och den persons ställning, som lemnat dessa redogörelser, bli mycket försvårad. Rapporterna må vara i sig fullkomligt sanna, men det skulle ej vara klokt, att bloutställa personer för fara, genom att offentliggöra allt hvad de inrapportera. — Dessa uttalanden innehålla, vill det tyckas, ett starkt ogillande af Rysslands undertwyckningssystem i Polen, men på samma gång en ganska tydlig bekännelse, att England har för starka motständare, for att anse sig kunna med något ettertryck åtaga sig Polens sak. Ett ytterligare bevis för tillvaron af evt fransk.ryskt förbund! — Apropos Ryssland, fäller den bekante utgifvaren af den i London utkommande ryska tidningen Kolokol, A. Hertzen, följande träffande omdöme i ett bref till Garibaldi: Vi hade visserligen drömt om en framtida allians mellan alla slaviska folk ; — må vi dock till en gynnsammare tid uppskjuta denna fromma Önskan. De närvaraude omständigheterna kräfva Polens fullständiga oberoeude sans phrase, dess absoluta emancipation från Ryssland och Tyskland. Man hade visserligen kunnat tro, att kejsar Alexander, som betett sig så ädelmodigt i lifegenskapsfrågan, slutligen skulle inse den historiska nödvändigheten af Polens återställande. Men olyckligtvis finnes hos denne man litet at österrikaren, mycket at preussaren och framför allt oändligt mycket af mongolen ... Angående italienska frågan yttrar sig Russell mera bestämdt och synbarligen bättre medveten om att han står på någorlunda fast mark. Han sade: Lugu räder i Neapel, men provinserna äro mycket oroade genom kring-: ströfvande soldater, som tillhöra den forne konungens af Neapel arme. Då exkonungen fördrifvits från Gaeta och hvarje befästad plats sitt forna rike, tilläts han stanna gvar i Rom, och från denna stad skickas underrättelser, vapen och penningar samt uppspinnas sammansvärjningar (hurrarop). Dessa samnansvärjningar ha upptäckts och det säges, att ändamålet med en utaf dem var att mörda le liberala ledarne i Neapel. Flere personer a blifvit arresterade. Det är mycket naturigt att exkonungen af Neapel skulle finna en tillflykt i Rom, men man kan högligen veklaga att der skall finnas i denna stad en ocus för sammansvärjningar, som söker stifta oreda och leder allt till det värsta. — Denna rispråkighet synes oss temligen stärka det envist fortvarande ryktet om Roms snara ut