ee ER — TE alla menniskor, som ha tid och lägenhet att åka, rida eller gå, ut till den stora samlingsplatsen, för att skåda eller skädas. Trängseln och nöjet börjar. Färsköl spenderas 1 buskarne; derbredvid stå positivälskare församlade omkring en artist, som sjunger den nyaste och behaghgaste melodien, vidare tvenne gamla harpovr, al hvicka den ena spelar på den audra och der sitter en, som förtjenar pengar med att visa sin vänskapliga hand. På tältet är uppförd en inrättning, som snart visar sig vara scenen för en akrobatiamiljs representationer. Se der är pajas med sina allud skrattvackande rörelser och qvickhetsblixtrande lakomsmer. Hans dulcinea i skinande kläder dansar med allmänt gillad grace på spänd tina, ger då och då en högst intressant Orfili med sim nätta fot åt den nedanför stående pajas och när hon i högsta farlighet balancerar på en stol, når jublet och fortjusningen sin höjd. Derefter törvåna några gossar i granna tröjor och tricotkalsonger den ärade publiken med kullerbyttor af alla slag, förvridningar och andra besynnerliga rörelser i den finare gymnastiken, men — kungen kommer, för tusan, se opp! Ack nej, icke ännu. Det var bara ett hyrkuskequipage, der körsvennen satt broderad med guld som en riktig stallmästare och der den fina damen låg i en sky af siden och spetsar lik drottningen af Saba, skön, ljuflig och småleende, gäckande hvilken visdom som helst och medveten att hon är mäktig i de svaga. Hennes hästar voro mjölkhvita, seldonen gyllene, vagnen finare än om den nyss kommit från Tyskland, och det var vackert och alla fruntimmer, som mönstrade den förbifarande herrligheten, tänkte ungefär vid sig sjelfva: vore jag som du, dock — nej, gudskelof al jag icke är som du. Ja, men nu kommer något bättre upp. En ridande skara — lifgardets till häst officerskorps, accompagnerad af hertigen af Dalarne, hög och stätlig på sin gångare, som likväl icke är den han fått till skänks af egyptiske prinsen. Nätt och trefligt det der, men det är ingenting mot hvad som komma skall. Vi väntade och väntade både länge och väl, fröso en liten smula, snackade med bekanta bland de nyfikna, tittade noga på de fina herrskaperna 1 de vid vägkanten stannade vagnarne, smålogo åt baron den och den, som red på engelska, och åt konglig sekreteraren dito, som med sin klippare gått för tidigt från stallet och mästaren, då ändtligen ett sorl lopp genom församlingen: si kungen kommer! Men det blef intet anskri, hurrarop äro gammalmodiga, endast musikanterna på de närbelägna värdshusens balkonger blåste folksången. I rök och dam kom Carl NV, men ej i långrock och kragstöflor utan i den guldrika husaruniformen, efterriden al bussar sådana som öfverståthållaren, kommendanten och hela den trogna lifvakten af kavaljerer med hofmaner och björnskinusmössor. Gud, hvad kungen är söt! se hur ogenerad af det ständiga kortgaloppet, huru behagligt han sitter i sadeln, hur kungligt han helsar, hur allvarlig och intressant han ser ut, ja han är och blir den sötaste kung i verlden — mena damerna, och vi förmena dem det icke. Hertigen af Östergötland, som iklädt sig en stabsofficers numera enkla drägt — oDDO OO —-—-—-— — Ö—-—nuJ—n—n n—2HZH 0—0—Ä—— O — X X 2--H--—--———