Hotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). Hans blickar, som irrade öfver landskapet, blefvo hastigt bestämda, och läpparnes nervösa darrning tillkännagaf en häftig själsrörelse, Han varseblef på långt håll ett lätt dammoln, och detta moln, som tycktes riktigt marschera på vägen, följde vagnen på alltjemt lika afstånd. Fouch lät några ögonblick förrinna, derefter lutade han sig ut öfver dörren och såg dammolnet ännu följa på samma afstånd. Trenne gånger upprepade han detta och gjorde tre gånger samma anmärkning; men tredje gången, då han ännu uppmärksammare granskade vägen, förjagade en stark vindstöt dammet och Fouchå såg messingsbuklorna på en hästmundering glimma till i solskenet. Han gaf Brune tecken att luta sig fram och hviskade till honom: — Jag underrättade er, före vår ankomst till Arpajon, att man följde oss. — Ja, svarade studenten. ) Forts. från N:o 1—68, 70—105.