i allmänhet i politiska frågor tyckas kunna det, fatta sakerna enkelt och simpelt, som de äro. Det vill derföre nödvändigt hos svenska folket förutsätta samma oförnuftiga hänförelse för utvidgandet af sin nationalitet, som den af hvilken tyskarne äro beherrskade och hvari de tyckas vilja lägga sin högsta ära. Bladet passar derföre äfven på tillfället att framkasta det förslag, med hvilket tyskarne ständigt framkomma, så snart de befara att deras nationalitets utvidgningssträfvanden skola komma i beröring med svenskarne, föreslaget nemligen om ett kompanjonskap mellan Sverige och Tyskland för dessa nationalitetsplaners utförande. Artikeln slutar derföre med följande uppbyggliga straf. Till början med har dock Sverige af nöden att hålla sig stilla utåt, framför allt att taga sig i akt för någon inblandning i den danska frågan — emot hvilket också redan svenska folkets sunda förnuft, trots Aftonbladet, opponerat sig; Sveriges naturliga bundsförvandt kan icke vara någon annan än Tyskland, i förbund med detsamma skall Sverige erhålla allt hvad det förut egt och skall erhålla det solidare än det någonsin förr haft det: Enväldet, (die Alleinherrschaft) i Skandinavien och herraväldet tillsammans med Tyskland öfver det germaniska medelhafvet — Östersjön. Vi tro oss icke behöfva för våra läsare söka att framhålla hvilket stort misstag det tyska bladet gör, då det i svenska folkets sträfvanden vill inlägga samma oklara nationalitetsutvidgningsbegär som det, hvilket tyvärr tyckes hafva omtöcknadt det tyska folkets förstånd.