ket hängde dock fast vid densamma såson i alla fall något bättre än ett ryskt envålds välde, och ryska regeringen kunde derföre genom att erkänna densamma tillfredstställc folket i hog grad utan att derigenom i verk ligheton gifva bort något särdeles af sin makt Detta medgifvande lemnade dessutom ryske kejsaren tillfälle att genom ständernas sam mankallande och hyllning gifva sin eröfring en viss sorts legalisering. Det var desssö motiver, som förmådde ryska kejsaren at bland de kapitulationsvilkor, han beviljade finnarne, ätven upptaga bibehållandet af der då existerande svenska konstitutionen. Enligt denna samma konstitution lät har dertöre sammankalla de finska ständerna til Borgå, der dessa förhållanden bekräftades Ständerna hyllade å folkets vägnar kejsaren och han förnyade sitt löfte om den svenska konstitutionens upprätthållande samt besvor grundlagarne. Der öfverenskom man dessutom om åtskilliga förändringar i samma konstitution, som genom skiljsmessan från Sverige blefvo nödvändiga. 1 stället för de gamla centralmyndigheterna i Sverige, under hvilka de finska embetsmännen förut lydt, infördes nya sådana för Finland, genom organisation af Senaten för Finland, och dess ställning till ryska kejsaren fastställdes. Sålunda fortfor hela det gamla svenska samhällsskicket, att till sina väsendtligaste delar fortletva i Finland, och den konstitution, som Sverige hade före 1809 års revolution, kom att törblitva och har intill denna dag utgjort Finlands lagliga statsskick. — Bland de många rättigheter, som enligt detsamma tillkommer monarken, är äfven den att sjeif bestämma tiden för ständernas sammankomst. Af denna rättighet har ryska kejsaren gjort det bruk, att han alltsedan den omtalade landtdagen i Borgå år 1809 icke någon enda gång sammankallat ständeroa till öfverläggningar. Femtiotvå år hafva förflutit sedan dess; tvenne tronombyten hafva sedan dess försiggått och i Finland finnes knappast någon, som af personlig erfarenhet vet hvad en lagstiftande församlings öfverläggningar villl säga, och finnes det någon, så staplar han på grafvens rand; Finlands ständer hade redan blifvit nästan en forntidstradition, som man väl visste hörde till den juridiska teorien om Finlands statsskick, men som var utan någon praktisk betydelse for detsamma. Det är dessa ständer, som nu genom kejsarens dekret plötsligen blifvit väckta från sin långa slummer. ere TT