Från Utlandet. De engelska tidningarne meddela nu närmare, ehuru dock blott telegrafiska uppgilter från krigsskådeplatsen i Amerika. Enligt dessa hade belälhatvaren å fästet Sumter, major Anderson, att utstå 40 timmars bombardement. Major Anderson och hans kamrater beskrifvas såsom tappra, men å ingendera sidan -— föll någon man. Fästet blef likväl mycket skadadt och deri varande byggnader af trä brände upp. Den i hamnen hggande flottan deltog ej i kampen. Major Anderson bor numera säsom gäst hos sydförbundets befälhafvare general Beauregard. Nya trupper, tillhöriga sydförbundet, anlände oupphörligt till Charleston. Det påstods, att 20,000 man voro sammandragna i denna stad. Sydtörbundets regering har af hvarje stat inom detsamma begärt 3,000 man trupper, utom Florida, som skall lemna 1,500 man. Alla telegraftrådarne från Charleston äro i sydtörbundets våld. — I Washington, der man väntar ett antall från sydtrupperna, råder stor forvirring och sinnesstämningen är ytterst upphettad. Alla affärer ligga nere. Stor verksamhet och brädska råder inom krigsdepartementet. Frivilliga och reguliera trupper stå under vapen. Presidenten Lincoln är lugn och beslutsam. Värdepapperen ha fallit, utom regeringens obligationer som hållit sig fast uppe. Ingenting gjordes i penningeeller vexelaffärer. Man tänkte ej på annat än krig. Sydförbundets kommissionarer hade lemnat Washington, utan att ha blifvit officielt emottagna at president Lincoln. — Innevånarne i Arizonas distrikt ha hållit en konvention och röstat sig ut ur unionen. Från Italien skritves nu om försoningen mellan Italiens trenne mest framstående män, Cavour, Garibaldi och Cialdini, att denna hutvudsakligast åstadkommits genom en mycket hög persons (Viktor Emanuel) intlytande, hvilken först förde Cavour och Garibaldi tillsammans, så att de kunde öppet förklara sig för hvarandra och försonas. Samma afton vmfamnade ätven Garibaldi och Cialdini hvarandra såsom bröder. Innevånarnes jubel 1 Turin var obeskriflig, och glädjen öfver denna stora försoning mellan trenne män, hvilka blitvit för Italien så kära, stod tydlig att läsa i hvarje patriots blick. De i Konstantinopel utsläppta många sedlarne ha framkallat en allmän missbelåtenhet, ty man befarar, att på det nya slöseriet snart skall åter följa ett ruinerande strypsystem. —En konferens skall ega rum mellan de främmande representanterna i den turkiska hutvudstaden angående Montenegro. Trupper och penningar hade skickats till Bejrut. senare Post. De polska förvecklingarne ha inträdt i en ny fas genom böndernas visade misstroende och ovilja mot egendomsegarne. Dessa hafva, såsom bekant, ingått på att bönderna få friköpa sig från hofveriskyldigheten genom 40 års amortering. Men detta berömvärda beslut har haft ett helt oväntadt resultat. Bönderna fordra nemligen nu, 1 sin misstrogenhet, att all hofveriskyldighet genast skall afskaffas och att deras till bruk hafda hemman skola lemnas dem såsom fri egendom. Men då detta ej kunnat beviljas dem, vägra nu bönderna att hädanefter göra någon hofveriskyldighet, Märkvärdigt är att bönderna med denna vägran förena de högtidligaste försäkringar om sin kärlek och trohet till kejsaren och regeringen. Regeringen bemödar sig, att återföra bönderna till sin pligt. Då antalet af de bönder, som vägra att göra hofveritjenst, uppgår tillej mindre än 50,000, så torde intet annat återstå regeringen för att förhindra de scener, som egde rum i Galizien 1846 och nu hota att upprepas — än att sjelfva taga saken om hand och så hastigt som möjligt skilja godsegare och bönder från hvarandra. I europeiska Turkiet fortfara oroligheterna och upproret. De upproriska ha nu angripit nlatgan Ficaha nära Trehioena Nikoaik trag