Dessa stränga våldsåtgärder skola, om de brirgas till utförande, göra ett mycket smärtsamt intryck ötver hela Europa. Dessa Rysslands rustningar förtjena så mycket mera att uppmärksammas som äfven Österrike ännu idkeligen fortfar med sina stora rustningar, hvilka tyckas utvisa att man ej har så orätt i italien, då man der fruktar ett anfall från Osterrike. Det påstås med bestämdhet, att Österrike för närvarande bar 250,000 man stående mellan Tyrolen och Venetien. Åt Ferrara tillskickas dagligen förråder och krigsammunition. Från Mantua skickades nyligen 12,000 bomber på fyra fartyg på Po till Santa Maria, der man upprättat ett förskansadt läger. I Peschiera, Mantua, Verona och Legnano ha de gamla kanonerna blifvit ersatta med refflade. — Den italienska tidningen Lombardo vill också veta, att engelska ministern i Italien, sir Hudson, uppmanat italienska regeringen, att påskynda organiserandet af de frivilliga kårerna och öfverbufvud träffa alla åtgärder till ett verksamt försvar, England hyser den ötvertygelsen, att Österrike icke skall länge uppskjuta sitt angrepp. — Derjemte tänker Österrike uppställa en mubil armekår i Kroatien. För öfrigt råder en viss stiltje inom den politiska verlden, men det är en stiltje lik den som föregår utbrottet af ett häftigt åskväder. Luften kännes tryckande och tung. Ingen kan andas riktigt fritt. Blir det krig i år eller ej? är den stående frågnn på allas läppar och man gör sig denna fråga i den ytterligaste oro, ty man anar, att den stundande sammanddabbningen blir afgörande i mensklighetens historia. Senare Post. En pariserkorrespondent skrifver till Hjemme ooh Ude om den närvarande förvecklingen i Frankrike bland annat följande: Jag har fått det intrycket, att kejsardömet för närvarande befinner sig iden största kris, det haft att genomkampa sedan statskuppen. Ni kan knappast göra er någon föreställning om, till hvilken höjd presterskapets och de egentliga katholikernas förbittring har stigit. Från biskoparne msgrs Dupanloup och Pie utgår en sträfvan, som är rent af legitimistisk och riktad mot den kejserliga dynastien. På landet går det från mun till mun, att kejsaren sjelt skrifvit till msgr Pie och påminnt honom, att det finnes ett Vincennes äfven för biskopar, hvartill prelaten svarade, att det finnes ett S:t Helena tör kejsare. Med obeskrifiig förbittring omtalar man den plan, för hvilken både Morny och Persigny skola föra ordet hos kejsaren: att upprätta en fransk navionalkyrka; men man vill genom opposition gerna bidraga till att denna plan blir oundvikligt nödvändig, för att det må blifva riktigt galet och sedan riktigt godt. Har kejsaren genom sitt anfall på påfvemakten bortstött ett vigtigt stöd för sin dynasti, så har han dock icke förvärfvat en ny i bourgeoisien. Denna vill ej allenast ha fred, utan ett lugnt tillstånd, hvarunder ovisshet, krigsrykten, revolutionära manifester icke hvarje ögonblick bringa affärslifvet i feber. Hertigens af Aumale bret har gjort längt större verkan, än man kunnat märka af tid ningarne. Det väcker minnet af bourgeoisiens goda tider, då man hade en politisk betydenhet och icke gått under i den kejserligtdemokratiska rösträtten. Grekland har nu äfven erkänt Viktor Emanuel såsom Italiens konung. San Domingos anslutning will Spanienu var ej så oväntad för Madriderkabinettet, som det i början syntes; ty de spanska tidningarne meddela nu ett aktstycke, hvaraf man tydligenj finner, att händelsen förberedts genom j underhandlingar. Aktstycket är en prokla-. mation af presidenten för dominikanska re-! I publiken, general Santana, som först uttalar Isig för anslutningen till Spanien och påminner befolkningen om de olyckliga omständigheter, som på sin tid skiljde kolonien från moderlandet, hvarpå han tillägger: Nu öppnar Spanien sina armar för oss; det skänker oss borgerlig frihet; det garanterar oss naturdig frihet och vår egendom, genom att erkänna republikens alla rättigheter; det lofvar oss att belöna förtjensten och de tjenster,