cobson erhållit fiesta rösterna. bon ———— EERO oo Från Utlandet. Preussens förhållande till den del af Polen, som kommit under dess välde, provinsen Posen, väcker ett rättvist uppseende, isynnerhet då man betänker Preussens tillvällade rätt, att, om ock utan giltig orsak, klaga öfver tyska språkets undertryckande i Slesvig. För några dagar sedan förevar de posenska deputerades klagomål inom berlinska deputerade kammaren. Niegolowski, en polack, tog först till ordet. Han genomgick i ett lysande föredrag alla de statsrättslga förpligtelser, som Preussen åtagit sig genom Wienertördragen, och ännu 1818 förnyat, att akta Posens polska nationalitet och sjelfständighet inom monarkien, och slutade sålunda: Jag har väckt min motion, för att en gång tör alla rycka mitt fosterland ur den olyckliga ställning, hvari det störtats genom medel, som hvarje regering borde med afsky tillbakavisa. Hade icke kejsar Alexander förändrat upptörande mot rörelsen i Polen, skulle detta måhända kommit ut ur alla revolutioner och förts till en lycklig utgång. Man kan endast förebygga förnyade revolutioner genom att medgifva polackarne dem tillförsäkrade rättigheter, men så länge en at de trenne regeringarne, Ryssland, Österrike och Preussen, beständigt råder de andra till mera energiska åtgärder för Polens undertryckande, så länge skall det olyckliga Polen fyllas med allt flere grafhögar, hvilka, såsom nyligen åter skett, betäcka oskyldigt utgjutet blod. Att vi ej upphöra att tänka på Polens återupprättande, forstås af sig sjelf. Ni skulle förakta oss, om vi ej gjorde det. Men det har intet att göra med den sak, hvarom här är frågan; vi åstunia blott medgitvandet af de åt oss utlofvade och garanterade rättigheter. Trängen oss icke bort från den fredliga väg, som vi beträdt, för att uppnå detta mål; drif oss icke öfver tili revolutioner, och kasta ej bort oss som obrukliga elementer till verkställande och uppnående af det stora mål, hvartill vår tid sträfvar. — lIurikesministern Schwerin tog derelter till ordet, såsom vanligt, med tyskt högmod och preussisk herrskaresjuka. Hr Vincke talade äfven mot Polen och nedlät sig tillochmed att håna polackarne för de händelser som timat i Warschau, hvilka nu troligen afkylt deras längtan efter famntag med Ryssland, och slutade med att säga, att då en annan posensk deputerad, grefve Czieskowski i maj 1859 kallat nationatitet eller revolution vår tids dilemma, hade detta nu förändrat sig till författning eller revolution. Mellan dessa stod valet; han hade träffat sitt och ville nu uppmana polackarne att göra sitt val. Czieskowski uppträdde nu med den anmärkningen, att statsmakten icke hade rätt att ensidigt upphäfva rättigheter, hvilka voro folksrättsligt garanterade; de posenska deputerade hade föröfrigt redan gjort sitt val, sade han; men gören j nu ert; j löpen in i revolutionen, i det j kränker rättvisan. Motionen blef emellertid icke af kammaren upptagen på dagordningen. Man befarar oroligheter i Posen. Franska tiduingen Patrie meddelar en intressant redogörelse för de militäriska åtgärder, som man nu beslutat att vidtaga i Petersburg. Tre af de sex armekårer, som utgöra Rysslands aktiva styrka, äro ställda på krigsfot, och alla de officerare och soldater, som voro frånvarande på permission, hafva erhållit ordre, att senast d. 20 April vara inom sina regementen. Två af kårerna äro bestämda att besätta Polen. Den andra skall ligga i Warschau och provinserna Lublin och Podlacien. Den tredje har erhållit ordre om att lemna Volhynien och Podolien, och i ilmarscher rycka in i Polen, dit en del redan kommit. Hvardera af dessa två armekårer skall