stadga pålägger trafiken ett förpassnings-onus, hvarifrån den åtminstone sedan 1843 varit befriad. Att så är finner man äfven deraf att i ett af generaltullstyrelsen föranstaltadt, tryckt utdrag af tullstadgan, hvilket utdelats till handlande och fabrikanter i hufvudstaden, finnes inflickadt ordet utländska i den mening, som vi här ofvan anfört, så att den i bemälte utdrag lyder: Dessa undantagsbestämmelser må dock ej gälla med hänsigt ill nedan uppräknade, utländska varor: utöfver följande qvantiteter 0. s. v. Det är just saknaden af detta ord utländska i den af Kongl. Maj:t utfärdade tullstadgan, som gör inhemska varor förpassningsskyldiga, tvärtemot forordningens andomening, och som satt tullkammaren i Norrköping i nödvändighet, eller åtminstone berättigat den att anhålla med ångfartygslägenbet ditkomna inhemska fabrikater. Det är menskligt att fela, och generaltullstyrelsen kunde derföre vinna öfverseende men det är svårare att vinna tillgift, då man, som det vill synas, har underlåtit att meddela sina underlydande kännedom om och rättelse af ett fel, hvilket lika väl kan å alla andra tullplatser i riket som vid Norrköpings tullkammare hafva vållat varuafsändare vch varuemottagare tidsutdrägt och förluster. Hvad generaltullstyrelsen nu gjordt för att reparera sina blunder känna vi desto mindre, som vid efterfrågan hos styrelsens registrator vi erhållit till svar, att han icke kände till hela saken och att någon rapport derom från Norrköpings tullkammare icke hade ingått.