sin son i att med. ett enda ögonblick kunna uppfatta en hel mängd föremål. Då det. ex. gingo förbi en jernhandlares butik, försökte de att genom ett ögonkast taga reda på allt, som hängde i fönstret, och examinerade sedan hvarandra derom. Genom öfning och genom att gå omkring och betrakta en otalig mängd föremål i museer och på andra ställen bragte Houdin och hans son det så långt, att sonen, när han satt med förbundna ögon, hade lika: som alla verldens föremål numererade framför sig; och vid fadrens frågor, som åtföljdes al en för alla oinvigda omärklig korrespondens, var han i stånd att noggrannt besvara desamma. De besynnerliga saker, som man ännu icke så sällan får höra talas om somnambulismen, bero troligtvis, så framt de icke äro rentaf osanna, på utvecklingen af en likartad, om vi så få uttrycka oss, andlig behändighet. Huru mycket man än måste prisa Houdins och hans sons flit, uthållighet och förmåga i enskilda riktningar, så kan man dock icke neka att alla dessa konster är utan sannt värde, utan gagn för själen, samt att goda krafter hafva blifvit förslöade på en konst som, ehuru långtifrån att tillhöra de brodlösa, dock måste hänföras till de onyttiga. På ett eget sätt kom dock Houdin att göra verkelig nytta, i det han af franska regeringen användes mot vidskepelsen. Man skall säkerligen finna detta vara ett besynnerligt sätt att använda taskspelarekonsten på, som sjelf ofta icke är långt ifrån att befordra vidskepelsen. Men omständigheterna voro också högst egendomliga. Fransmännen i Algier hade nemligen iakttagit, att de arabiska stammarne vanligtvis uppmanades till det heliga kriget af Marabouter, hvilka, för att försäkra de troende om lycka och seger, gjorde underverk för dem. Dessa underverk voro intet annat än taskspeleri; men araberua trodde att det var trolleri. För att öfverbevisa dem, att de bedrogos, hittade man på att sända Houdin ditöfvor, och lät honom göra ännu märkvärdigare trollkonster samt sedan för de arabiska cheferna förklara huru allt blott var sken och bedrägeri. Detta lyckades också fullkomligt med några chefer; men mängden kom tills vidare endast till den åsigten, att fransmännen hade en större trollkarl än araberna. Representationerna inför arabernas naiva och fantasirika publikum hör helt säkert till de största och muntraste triumfer, som taskspelarekonsten någonsin har firat. Ofta hände det att hela att publiken, såväl höfdingar som andra, med panisk fasa rusade bort från teatern och man var emellanåt tvungen att befalla stammarna att sända representanter till teatern. De vigtigaste cheferna fick man dock småningom bugt på, men Marabouterna fattade ett dödligt hat till Houdin som förstörde tron hos folket. Houdin har nu dragit sig tillbaka från sitt taskspelarelif samt lefver i ro på sitt landtgods, och det är der han sammanskrifvit de memoirer, från hvilka ofvanstående ir hemtadt.