xio, den försigtigaste garibaldiske generalen, ordet, för att i några gripande ordalag uppn mana till eftergitt och glömska, till endrägt NN och enighet. Huset skänkte lifligt bifall åt n dessa ädla ord af en behjertad och sann pat triot, och Cavour, som nu fattade ordet, uppd tog Nino Bixio:s maning med glädje och för; klarade sig öfverlemna ät glömskan den nyss passerade stormen. Derefter yttrade ministerpresidenten sig om att ställa nationen på försvarsfot, och uppmanade slutligen kammaren, att taga i betraktande den garibaldiska motionen. Garibaldi beriktigade några faktiska förhållanden, hvilka Cavour berört, uttalade det derefter vara hans fullkomliga öfvertygelse, att Cavour älskar fåderneslandet och tillkännagat derefter sin önskan, att regeringen måtte återupprätta den frivilliga hären i södern. Flere dagordningar upptogos, men de deputerade voro änau så upprörda, att man ej kande komma till något beslut. — I kammarens session följande dagen, eller den 19:de, gick det åter stormande till. Bixio hade glömt den försonliga anda, hvari han uppträdt dagen förut, och förklarade, att tilltölje af de mot sydhären dagen förut riktade, af kammarens majoritet gynnsamt upptagna orden funno sig de denna armå tillhöriga högre officerare, som äro deputerade, föranledda att taga alfsked. Han besvor vidare regeringen, att påskynda och föröka rustningarne. Hären måste så hastigt som möjligt uppbringas till 300,000 man och man får ej spara något för detta måls vinnande. Garibaldi förklarade sig nu vilja lemna regeringen fria händer i afseende på arm6ens organisation och den tid, som kan anses läglig för inkallandet af de frivillige. Debatten om armeorganisationen skulle åter fortsättas följande dagen, d. 20:de dennes. i Enligt bref från Lissabon erkänner konung don Pedro V:s regering konungariket Italien. I engelska öfverhuset har earlen af Ellenborough interpellerat om regeringen ligger i någon underbandling rörande påtvens oberoende bredvid Viktor kEmanuels verldsliga suveränitet i Rom. Påfvens oberoende, me nade han, skulle bäst upprätthållas genom den andliga myndighetens skiljande från den verldsliga, och derigenom kunde äfven Rom blifva Italiens hufvudstad. Österrike måste uppgitva Venetien och sluta förbund med Italien, i stället för att kasta detta i Frankrikes armar. ltaliens deltagande i ettj eventuelt ungerskt uppror skulle vara ett brott. Lord Wodehouse svarade, att regeringen principielt undviker hvarje initiativ i sådana frågor som afse påtven. Rörande Venetien har regeringen ä båda sidor afrådt från anfall. Lord Clarendon uttalade sitt gillande af lord Wodehouses förklaring. Likaså lord Derby. Den senare önskade, liksom lord Ellenborough, Österrikes försoning med Italien och förordade ett afgjordt betryggande al påfvens oberoende. I Polen förberedes åter en stor demonstration till den 3 maj, då minnesfester komma att firas öfver hela landet tillfölje af den polska konstitutionens införande. Man hoppas, att de insigtstullla personer, som ega inflytande öfver den stora allmänheten, skola lyckas inskränka den afsedda demonstrationen till en kyrklig högtid och sålunda förebygga möjligen inträffande blodiga händelser. — Lugnet i Warschau är visserligen återstäldt, men ett sådant lugn är ängslande äfven för de lugnaste menniskor. Regeringen har öfvergått från den ena ytterligheten till den andra. Militären bivuakerar natt och dag ötver hela staden. På slottsplatsen, samt på sachsiska och Krafinski:ska torget ser man riktiga tältläger af hvita tält uppslagna; i de förnämsta gathörnen stå artillerister med sina luntor vid kanonerna. Belägringstillståndet är fullständigt. Trupperna tillåta sig inbrott, röfverier och allehanda våldsamheter. Borgarena äro liksom fogelfria. — Om forhållandena i Kiew skrifves, att alla studenterna derstädes, icke blott de polska, hade hos presterskapet begärt firandet af en sorgemessa för dem som fallit i Warschau; men blott en grekisk prest förklarade sig beredd dertill, de öfriga invände, att de döda voro katoliker, Om natten blef nämnde prest häktad och då studenterna följande morgon infunno sig i massa, funno de kyrkan tillsluten, Det kom till en kravall mellan dem och fanatikerna RE Ve, se — -m AA MA -