qvinnor begåfvo sig till kyrkorna för att erhålla sakramentet, emedan de befarade att döden när som helst kunde träffa dem. Hela dagen, likasom ända hittills, har den öfvervägande känslan varit ovisshet och osäkerhet. Men ingen förändring hår försiggått i folkets sinnelag. De äro färdiga att likasom i måndags igen i dag eller i morgon, eller närhelst tiden kommer, låta skjuta ned sig utan att göra något motstånd. De vilja allt fortfarande göra sina önskningar kända. Regeringen måste och skall höra oss säga de eller också skall Europa. All denna blodsutgjutelse kunde lätt hafva undvikits, ifall regeringen önskat det. Men jag fruktar att den önskade en kollision. Öfver hela landet herrskar sanima anda, och den hoppades, att denna anda skulle nedslås af en sådan händelse. I Kalisch i Lublin, i Plock, i Kielce, i Mlava, i Random hafva nemligen likadana demonstrationer egt rum. Landet har aldrig glömt den nuvarande czarens ord vid hans första besök i Warschau efter hans tillträde till regeringen: Allt hvad min fader gjort i Polen, var väl gjordt. Man har ofta upprepat dem emot honom under dessa tider. Folket har icke något förtroende till reformerna. De säga, och det med sken af rätt: hvad garanti hafva vi att 1861 års ukas mera skall blifva en verklighet, än den organiska statuten af 1832. Denna anda ville man stäcka genom en kollision. Och dessutom höll armåeen på att förlora sin moral, genom sådana overksamma paraderingar som söndagen. Man säger att den ryska generalen Chruleff, som nyss ankommit från S:t Petersburg, för att taga befälet öfver trupperna i staden, gjort invändningar hos fursten rörande den skadliga verkningen deraf, och att man så hade kommit öfverens om att icke undvika en sammanstötning. Det påstås tillochmed från god källa, att vissa personer erhållit ett halfofficielt tillkännagifvande att icke blanda sig i hopen måndagseftermiddagen. Jag befarar äfven, af hvad jag hört, att kollisionen egt rum med den kejserliga regeringens i S:t Petersburg samtycke. Men, som jag sagt, blodsutgjutelsen kunde lätt hafva blifvit förekommen. Om ett ordentligt belägringstillstånd blifvit infördt, eller om furst Gortschakoff gått in på återupprättandet af de frivilliga konstaplarne under municipalrådets direktion, så hade icke qvinnors, fredliga åskådares och andras oskyldigas blod blifvit utgjutet. Elteråt hafva åtskilliga åtgärder för uppehållande af ordningen blifvit vidtagna, men för att göra nytta hade de bort vidtagas förut. Och rorande onödig blodsutgjutelse är dot säkert likaså sannt om regeringar som om individer att de som gripa till svärdet skola förgås med svärd.