Från Utlandet. En pariserkorrespondent lemnar följande ganska intressanta ölversigt af den poltiska situationen for närvarande: Man börjar få en öfversigt öfver den polska rörelsen; de oroliga föreställningar, som den i första ögonblicket väckte, taga bestämdare gestalt, förkroppsligas med talstorheter och understödjas eller bekämpas med fornuftsskäl. Vi taga fram kartan och betrakta den breda linie, som sträcker sig nästan ända ifrån Östersjön genom det östliga Preussen, vestliga Preussen och midteln af Österrike — representerande de tre makternas historiska synd och onda samvete — utvidgar sig med magyarerna och forenar sig i en sydlig böjning med italienarne. En lärd samtida anslår den folkmassa, som förutom italienarne nu är i dof rörelse, till 20 millioner. Förbindelsen med Italien är icke blott geografiskt, utan äfven politiskt synlig. Alla demonstrationer, som gjordes i Warschau, bära tydligen en pregel at det italienska mönster, som vi känna så väl från Milano, Venedig o. 8. v. Denna frappanta enhet leder mig på riktiga spår, så att jag nu efter massakren i Warschau d. 8:de April bättre förstår, hvar för Österrike i början af månaden ville locka italienarne till att göra anfall vid Po. Hittills har Österrike ensam måst bära tryckningen af de missnöjda nationaliteterna; Ryssland har af agg till detsamma tillochmed understödt italienarne och varit likgiltigt för, om magyarerna skulle draga sitt land, sina finanser och sin armå bort från österrikiska riket och låta detta störta tillsammans. Men när det först blef tydligt, att den italienska rörelsen skulle sträcka sig tul Warschau, så