bittra nog. Mycket inflytande är i sanning förloradt, när Spanien kan taga upp Lopez och Walkers politik, utan att taga hänsyn eller bry sig om Unionens känslor och mening. Man kan dock icke dölja för sig att Spaniens förfarande har något flibustierartadt eller åtminstone oregelbundet uti sig. Det vore bättre att fråga sig före hos ett folk, innan man enrollerar det under sitt baner, äfven om detta banår prydes med OCastiliens ärofulla slott och lejon. Denna obetydliga preliminär har blifvit försummad, och det är svårt att tro att den icke blifvit utelemnad med flit. Det har troligtvis fallit innevånarne på S:t Domingo, likasom det fallit oss in, att fråga: hvad skall Spaniens politik blifva sedan det erhållit besittning af denna 56? Sundet emellan Cuba och S:t Domingo är blott 60 eng. mil bredt. Huru skall moderstaten behandla de tvenne närliggande öarne? Skall S:t Domingo behandlas på samma sätt som Cuba, eller skall Cuba höjas till jemnhöjd med S:t Domingo. Ingen kan tro att Spanien har den minsta afsigt att gifva frihet åt slafvarne på Cuba, från hvilka det erhåller en så stor inkomst. Ånnu mindre kan man tro, att det skall hafva för afsigt att beherrska sida vid sida två af naturen i alldeles samma förhållanden försatta öar, hvilka endast skilja sig deri att på den ena den svarta befolkningen är fria medborgare och på den andra slafvar i lägsta grad af elände och förnedring. Det alternativ man kommer till, är att Spanien måste ha för afsigt att försätta S:t Domingos negrer på samma ståndpunkt, som Cubas svarta befolkning, I fall detta är afsigten med företaget, så måste det afskys lika mycket at Gud och menniskor, och vi skola icke hafva att vänta länge, innan det skall återfalla på sina upphofsmäns hufvuden.