vigt inom Ewspa. Lyckas nu rövelsepartiet att altvinga kejsaren de begärda koncessionerna, hvilka gå, såsom sagdt, ut på en laglig söndring från österrikiska helstaten, så kan det äfven blifva lätt för detsamma, att beröfva kejsaren konung.titeln, alldenstund Ungrarne, såsom man vet, j riktigt vilja erkänna Frans Jusef såsom deras fullt laglige mouark. Att dessa planer äro förtrogna for rörelsepartiet, representeradt i Ungern ar Teleki, utantör Urgern af Kossuth, Klapka och Tärr, m. fl. betviflas af ingen, Hkasom det att de ola kommit på tal inom prins Napoleons sällskapskrets i Palais-Royal. Enligt skrifvelse från Wien af d. 15 april, vill det dock synas som Frans Josef på intet sätt är böjd alt ingå på ungerska landidagens fordringar. Han har nemligen vid mottagandet af en adress från Neder-Osterrikes landtdag siarkt betonat sitt fasthållande vid helstaten. Men å andra sidan berättar ett telegram till G.-P. i gär, att oroligheter egt rum i Wien, hvarvid militär måst skrida in, ehuru dock ingen blodsutgjutelse egde rum. Dessa gatuupptiräden härleda sig enligt all sannolikhet från tyska partiet som står I skarpt mo:ständ namera till det. ungerska. Detta senares seger hos kejsaren kunde mycket lätt ha framkallat oroligheterna. Det blir emellertid af intresse att lära känna närmare detaljer, tor att derefter kunna bedöma situationen klarare. — Skulle kejsaren neka alt ingå på ungerska landtdagens fordringar, är det mycket sannolikt, att blodsutgjutelser icke längre skola uteblifva, eller en atgörande vändning inträffa; ty det kan tagas för gilvet att Ungern ej skal! på något vilkor ingå på att vika för regeringen, hvars svaghet det känner och för hvars förr begångna tel det ännu hyser en hämndkänsla, hvilken säkerligen ej skall komma att släckas utan med Ungerns afsöndring. Det var helt naturligt, att den framgång ungerska revolutionen haft äfvenledes skulle komma atv. bli al inverkan på Polen. I Krakau sea dagligen demonstrationer rum i form af offentliga processioner. Landtdagens deputerade ha dock uppmanat folket före sin afresa till Lemberg, att bibehålla lugn och ordning, och tidningarne yrka energiskt, att lugnet upprätthålles, på det s.aden må räddas från en stor olycka. Afven i österrikiska Polen vill man, att, såsom i Ungern, revolutionen skall så vidt möjligt följa de lagenliga formerna. Från ryska Polen äro åter underrättelserna af något motsägande natur. Arresteringarne i Warschau fortfara, men samtidigt säges, att grefve Zamoisky, som eger polackarnes hela förtroende, blifvit erbjuden vicepresidentskapet inom statsrådet i Polen. Denna underrättelse, som dock tartvar bekrättelse, åttöljes nemligen af det tillägg, att Zumoisky framställt som vilkor, att militären i Warschau drogs tillbaka inom kasernerna och borgaregard upprättades öfver hela landet, på hvilka vilkor regeringen dock skall hatva vägrat att ingå. — Närmare detaljer föreligga nu om de på oroligheterna närmast följande dagarne, och äro al ganska stort intresse. Bland de dödade befinna sig skjutna, med bajonetten nedstuckna, med kolf krossade, af hästar förtrampade och med sablar ihjälhuggna. Många af de fallna ha sju och flere sår i hutvudet. Bredvid mig, berättar en person, som var närvarande d. 9:de och stod med ryggen stodd mot den på torget befintliga Sigismundskolonnen, bredvid mig föll en hel massa menniskor plötsligt ned på knä, då gensdarmerna ryckte in och nedhöggo en mängd. En ung flicka, på hvilken en gendarm störtade lost med dragen sabel, sänkte knäböjande sitt vackra, värnlösa hufvud, förfärad utropande: Jesus Maria! Hästen stegrade sig, soldaten föll ur sadeln och slog hufvudet mot en skarp kant på trottoiren. Till höger om mig trätfades en annan ung ficka af en kula och ligger för närvarande på sjukhuset St. Rochus. Hela den följande dagen, d. 10:de, anställde soldater och gensdarmer en ordentlig jagt på nationaldrågter, kokarder och sorgetecken. rr sådan gatnkamp som de, hvilka förr egt run i Paris, Wien eller Berlin, förekom här alldeles icke, emedan folket endast kunde med käppar, paraplyer och bara händerna värna sig mot de beväpnade och rasande soldaterna. En ung man, som på Brachagatan doppade sin näsduk i sin dödade broders blod, blef misshandlad af soldaterna och släpad till slot