Fran Utlandet. Engelska premierministern, lord Palmerstons organ, Morning Post, yttrar öfver den närmaste politiska framtiden bland annat följande, anmärkningsvärda ord: (Garibaldi har redan för längesedan uttalat sig i den riktningen, av han före ungerska landtdagens sammanträdande icke skall bestämma sig för några militäriska åtgärder. Majoriteten vid denna landtdag är såsom bekant icke hugad, att understödja österrikiska regeringen i något försök att med vapenmakt behålla Venetien. Landtdagen torde kort etter sitt sammanträde besluta, alt hemkalla de ungerska trupperna från monarkiens samtlige delar, för att koncentrera dem uteslutande i Ungern. Genomdrifves detta beslut, så förlorar Venetien blomman af sin nuvarande besättning, och motsätter sig österrikiska regeringen detta beslut, så torde följderna at ett dylikt motstånd bli af mycken allvarlig natur. Den vigtigaste deribland vore otvifvelaktigt en skattevägran. Vi hafva alla skäl att tro, att de ungerska ledarne i afseende på här antydda punkt förenat sig med ledarne för den italienska rörelsen, och att de senare afsigtligt skulle afhålla sig från hvarje fiendtligt steg mot Osterrike, ulls Ungern genom sina lagligt valda representanter gifvit signalen till gemensamma åtgöranden mot det kejserliga huset. Händelser och rykten af olika slag bekräfta denna åsigt om sakernas ställning, såsom ett stort antal ungerska frivilliges ankomst ull Italien, transporten af stora massor vapen från Italien, hvilka sannolikt äro bestämda för Ungern, och dylikt mera. Ej mindre betydelsefull är den omständigheten, att Garibaldi just nu, då ungerska landtdagen sammanträder, begifvit sig från Caprera till Turin. Från alla delar af Italien, trån Neapel, Florens, Genua och Venedig, lyda våra berättelser, att han med det snara ste åter torde låta ropet: till vapen! ljuda i södern, och utan tvifvel stödjer sig denna väntan på den allmänna tron, om icke faktiska vissheten, att en ötverenskommelse verkligen består mellan Ungern och Italien, såsom här ofvan blifvit omtaladt. Dervid är det visserligen möjligt, att diplomaterna skola använda hela sitt inflytande i Turin, på det dervarande kabinett må uppbjuda allt, för att upprätthålla den europeiska freden. Men detta är dock icke någon lätt uppgift, om man betänker, huru många elementer, som korsa hvarandra, huru stor Ungerns förbiltring mot Österrike är och huru gerua de italienska statsmännen och generalerna skola begagna sig af denna förbittring, alldenstund Venetiens betrielse enligt deras åsigt likväl endast beror deraf att rätta ögonblicket begagnas. Denna orientering i den närmaste politiska situationen förtjenar så mycket mera att uppmärksammas som den säkerligen utgor ett uttryck af de nu makthafvande engelska statsmännens åsigt om förhållandena, och derjemte äfven tyckes för bestämdt utvisa, att Österrikes sak är i Englands ögon ohjelpligen fallen,