Men underj Ludvig XV och hans efterträdares regering älskade damerna att sysselsätta på samma gång sin själ och sina ögon, samt lyssna till sina beundrare, i samma stund de öfverlemnade sin hårklädsel åt frisören. Denna id6, att låta kurtisera sig vid toiletten, kunde måhända snarare förklaras genom qvinnornas naturliga koketteri, än genom den vällust, sysslolösheten alstrade hos dem. Detta var det enda ögonblick på dagen, då de kunde visa sig enkla i sin sanna skönhet, om de egde någon sådan, det var en timme nästan helt och hållet egnad åt naturen, ett ögonblick för abandon och frihet undenryckt modens despotism samt fiskbenskorgarnes och styfkjortlarnes tyranni, hvilka skulle bemäktiga sig dem, för det öfriga af dagen eller aftonen, och icke lemna dem förrän vid deras återkomst från hofvet, konserten, balen eller operan. Endast de förtrogna hade dessutom privilegiet att bli insläppta i budoaren och der kunde man skämta fritt, utbyta förtroenden, öfverlägga om den kommande dagen, kortligen vara sig sjelf såväl fysiskt som moraliskt. Också hade ej Lonard för grefvens ankomst afbrutit sin sysselsättning. Snart var coiffuren färdig. Den artistiske frisören gick någrasteg tillbaka, för att kunna taga det hela i skärskådande, och tog på toilettbordet en liten mask