turkiska truppernas återkallande från Serbien. Från Herzegowma åter skrifves att Niksik är alltjemt belägradt af insurgenterna, att hungersnöd herrskar derstädes och att platsen snart måste falla. Såsom det heter, skall genom de främmande konsulernas förmedling ett vapenstillestånd vara afslutadt mellan de turkiska trupperna och insurgenterna. I Bosnien befarar man en konflikt mellan torkar och Rajahs och anser de senares utvandring vara nära förestående. Vid österrikiska gränsen till Ivalien är allt på vanlig fot. Österrike och Italien rusta 3 ömse sidor väldeliga. Armekår på armökår marscherar in frun Osterrike till Mincio och Po; och på samma sätt från Italien till italienska sidan. Minsta oron har ej föranledts at Garibaldis närvaro 1 Turin och hans täta samtal med Viktor Emannel, hvilka naturligtvis, förmenar man, ej kunna alfse annat än det snart uppblossande kriget. Orou har dessutom än ytterligare ökats genom italienska flottans försändande till Ancona, hvari man ovilkorligen vill skönja ett krigiskt symptom, och Österrike tänker äfven att till gengäld tillsluta hamnarne i Venedig, Triest och Fiume för alla krigsskepp, såsom förhållandet redan är med Uattaro och Pola. Det berättas rörande Garibaldi, att han åtrönt i Turin ett det mest entusiastiska emottagande, men derjemte tala alla om eremitens från Uraprera allvarliga blick och lidande gestalt. Garibaldi plågas starkt af gikt; han bär den ena armen i band och kan högst litet begagna den ena foten. Garibaldi åttoljdes till Turin at Gusmaroli, Corte, Missori, UCorcolato och Dezza, hvarförutan ätven Turr, Medici, Cosenz, Sirtori, Carini, Eber och flere andra beromda pursoner ur den garibaldiska hjeltekretsen befinna sig hos honom. Ständigt bölja menniskomassor utanför hans fönster och en lång rad al vagnar håller vid hvarje tim me al dagen vid hans trappa. tara BENT VER AEA SNR VTA a i ör AKAN BR TE