mng annu al KlIvlon, BH YUVYINVY UV MUR YI One ministrarne. Så till vida låter det allt väl för regeringen, men Österrikes närmaste framtid beror fornämligast af de icke-tyska kronlåudernas hållning, och det är tramför allt Ungern, sow häller rikews ode i sin hand. Fruktan för ett förbund mellan Ungern och Italien är så stor i Wien, att kejsaren hittills gifvit efter för ungrarne i allt, och man smickrar sig dermed, att man på detta sätt skall lyckas besvärja faran. Men den ungerska landtdagens oppnande talar tillräckligt om ungrarnes fasta och beståmda opposition. Det tal, hvarmed landtdagen öppnades af grefve Apponyi, innehöll icke något bestämdt förslag, utan hänvisade endast i allmänhet på nödvändigheten af att hela monarkiens intressen och den ungerska författningen bragtes i samklang med hvarandra. Man tror 1 Wien, att Apponyi, som eger stort inflytande hos sina landsmäu, skall lyckas afhålla dem från en öppen brytning med kronan, och längre sträcka sig för ögonblickol icke förhoppningarne; men samma skäl, som leda Schmerling at söka vinna de tyska församlingarne för sig, mäste älven gora sig gällande hos Apponyi, och denne skall derföre svårligen kunna ställa sig i bestämd upposition mot kamrarne i Pesth, då han utan deras bistånd skall stå forsvarslös gentemot sina tyska kolleger i Wien. I en af de vigtigaste punkterna skall han i alla hänseenden icke kunna genomdrifva den österrikiska politiken, äfven om han skulle gilla den. En i öppningstalet gjord hänsyfining på februariörfatwningen framkallade ytwanden at misshag från magnaterna, alla just från de ungrare, som genom sin närvaro 1 Olen visat sig hugade aw komma regeringen till mutes, och det kan derföre tagas för atgjordt, att landtdagen icke icke skall ingå på att välja de 8å representanter, som Ungern enligt nämnde författning skulle sända till riksrådet i Wien. I Bohmen, hvilket liksom Ungern önskar en fullständig utsöndring ur monarkien, tyckes någon tvedrägt genast ha inträdt mellan tyskar och czecker. Ståthållaren var nog nedlåtande, alt presentera landumnarskalken på landets språk; denne höll derpå ett tyskt och hans suppleant et böhmiskt tal till församlingen. Straxt etter landtdagens konstituerande framställdes skrifthg protest mot förrättningsorduingen och vallagen, hviika äro båda oktroyerade at regeringen. Till de provinser, som år 1849 skiljdes från Ungern, hur som bekant Serbien, hvarat bildades i förening med banatet Temeswar ett eget kronland, e:a 550 yvadratmil stort och med en betolkning af 13: million menniskor (368,000 tyskar, 431,000 slaver, 422,000 rumäner, 268,000 magyarer och c:a 40,000 at åtskilliga andra nationaliteter). Då skiljsmessan försiggick, var denna atgärd popular 1 Serbien, men nu är förhållandet annorlunda. Det kan tagas för afgjordt, att den serbiska nationalkongressen i dessa dagar skall antaga en del meningsyttringar, at hvilka de vigtgaste äro: 1) Serbien skall under hvarje vukor förenas med Ungern; 2) den osterrikiska statsministeren har ingen kompetens i de serbiska angelägenheterna och 3) Serbien sander representanter vill ungerska landtdagen. Vilkoret är naturligtvis, avt landet i alla offentliga angelägenheter begagnar silt eget språk, och härpå ha magyarerna genom sma mest ansedda representanter förklarat sig villiga att gåin. Om den forna föreningen äterupprättas, måste följden blifva, att det serbiska kronlandet upphör att bestå som sådant, och att en stor del at Banatet afsondras vsåsom sådant. 1 Siebenbärgen är stämningen gynsam för återställandet af den forna förbindelsen med Ungern och Österrikiska regeringen har bifallit, att steg tagas i denna riktning. Åfven i Kroatien och Slavonien är man stämd för återförening med Ungern. Från staden Fiume (Ungerns enda sjöhamn) och trakten deromkring har petitionerats hos kejsaren, att staden och dess distrikt åter måtte införlifvas med Ungern. Kejsaren nekar dock ännu dertill. Så stå sakerna för dagen i Osterrike, hvilket nu med hvarje dag mera närmar sig lösningen af frågan om monarkiens vara eller icke-vara. Under sådana förhållanden är det af största vigt för Österrike, huru det gestaltar sig a MVanatan ARh anraneicska Tuarkiet Hvad