pe nn ss kRRXXEXXRXRXKXXXLRE KKR UI IIIs Göteborg d. 11 April 1861. Engelska undersåter i Göteborg. Engelska regeringen, som en gång med fullkomlig säkerhet ville se uppgifvet huru många undersåter hon herrskade öfver, hade till alla sina beskickningar låtit utgå kungörelse att å en viss natt räkna alla de engelsmän, hvilka då befunno sig på skilda trakter af jorden. Denna storartade razzia, hvars make historien ej kan uppvisa, egde rum natten till sistlidne måndag, och utvisade, hvad Göteborg vidkommer, att bemälde natt här logerade 145 st. engelska undersåter, deri dock inberäknade här bosatte personer, födde i Sverige af engelska föräldrar, hvilka enl. engelsk lag jemväl anses såsom engelska undersåter. Musikalisk öfversvämning. Liksom för att håna vårt samhälle sedan hr Smetana rest och de tyska medlemmarne af orkestern hålla på att packa in, har det industriösa Tyskland skickat oss på halsen en skara små Nassauiter, hvilka bittida och sent plåga oss med de ängsliga tonerna ur sina handorglar. Vårt enda hopp är, att denna nya Völkerwanderung har ett nordligare mål och således är öfvergående. Det sorgli8a i saken är, att de stackars barnen ej äro utkomna, för att med sin större eller mindre virtuositet tjena sitt bröd på egen hand; de äro förhyrda af entreprenörer, hvilka skörda hela deras vinst och gifva dem ett eländigt uppehälle. En i staden förnärvarande vistande dylik entreprenör har sålunda ej mindre än 10 st. musikplågande slafvar, hvilka han om morgonen utsänder och i god ro inväntar om aftonen, för att länsa på förtjensten. Teaterföreståndaren J. F. Smitt, som under de senare åren uppehållit sig i Norge, har, med ett mindre sällskap, anländt hit till staden, för att gifva representationer å äldre teatern. Snabb resa. Skonertskeppet Arzac, kapt. J. Baas, som härifrån afgick d. 31 sistl. Mars med trälast till England, har, enl. ingångna underrättelser, tillryggalagt resan till Newcastle på den ovanligt korta tiden af 48 timmar. Tullverket. I Norrköpings-kuriren för d. 2 d:s läses: Flere handlande och fabrikanter, såväl här som i andra städer af riket, hafva för kort tid sedan på ett obehagligt sätt blifvit öfverraskade med efterräkningar för under åren 1859 och 1860 verkställda förtullningar, alldenstund de, på grund af genast betald och qvitterad tulluppgift, med allt skäl ansett sig befriade från alla vidare anspråk å tullverkets sida. Åfven här i Göteborg har man sedan långt tillbaka haft att harmas ofver detta tullverkets mot all affärsvana, ja mot laglighet stridande sätt att gå tillväga. Hvilken enskild person anser det väl öfverensstämmande med rätt, att först taxera en vara, uppbära och qvittera penningar för densamma samt sedan komma med en efterräkning och fordra högre betaldt? Bör ej staten följa samma rättsprinciper, som den enskilde anser sin pligt vara att följa och utan hvilkas tillämpande all ordning och säkerhet i handel måste upphöra? Staten bör vara den siste att gifva örfilar åt sunda förnuftet. För att med ett enkelt exempel visa det orimliga i detta tullverkets förfarande, låtom oss antaga, att en handlande införskrifvit ett parti varor. Han får detsamma förtulladt efter den rubrik, som vederbörande tjenstemän bestämt; han erlägger sina tullafgifter, kalkylerar efter desamma priset å sin vara samt säljer den. Långt efter det varan är gången ur hans hand, får han en efterräkning, i hvilken han upplyses, att varan bort tullbehandlas efter en annan rubrik och att han nu har att erlägga skilnaden mellan dessa båda. (Någon restitution ihändelse varan hlifvit för höcvt taxerad lär aldrig