0 Men UA vla TOPELILVITEG al IVIE UV inträffade händelser och situationer. Det är häri historiens lärdomar ligga, och den, som vill akta uppå dem, kan deraf inhemta mycket. I Paris har nyligen utkommit en volym, utgörande utrikesministern under Ludvig XIV, markis de Pomponnes memoirer. Markisen, som var en skicklig man, hade efter hvartannat varit intendent vid franska armåeerna i Neapel och Katalonien, ambassadör i Sverige och Holland, samt slutligen utrikesminister från 1671 till 1699, med endast några få års afbrott. Vid genomläsningen af dessa memoirer kan man ej annat än blifva förvånad öt ver analogien mellan de i densamma afhandlade vigtiga frågor och dem, som nn upptaga samt någon tidupptagit den allmänna uppmärksamheten. Så t. ex. finna vi Schweiz år 1673 protesterande mot Franche Comtes eröfring af Spaaien. Edsförbundets beteende då var ungefär lika med det under Savoyens nyligen skedda anslutning till Fankrike. — Vi nämnde Savoyen: år 1680 var det kongl. huset af detta namn fullkomligt bundet vid Versaillerhofvet, hvilket dominerade detsamma från Alperna — på ena sidan genom Dauphin6 och på den andra genom Pignerol; och hertigarne af Savoyen handlade såsom Frankrikes förpost, och bevakade från Turin Österrikes manövrer i Italien. -— Vid Donau understödde Ludvig XIV öppet ungrarnas periodiska insurrektioner mot Österrike. Han hade täta förbindelser med de missnöjda, och skickade dem år 1677 en liten armå, rekryterad i Polen, samt kommenderad af en fransk general och franska officerare. Dessa trupper, utgörande från 7000 till 8000 man, förenade sig med insurgenterna, slogo de kejserliga och ryckte ända fram till Wiens murar. De diplomatiska förvecklingar, som i dag förefinnas inom Europa, äro särdeles talrika. Det må vara, att kejsar Napoleon III snarare söker förminska än utvidga dem; det må vara, att hans afsigter äro goda och att han ej hyser någon önskan efter att revoltera magyarerna; men det är omöjligt, att icke se, det Frankrikes gamla politik kan återupplifvas med utsigt till framgång, och att denna politik, i händelse af en allmän sammandrabbning inom Europa, skulle ha en god bundsförvandt i Ungern. — Ingen enda dag under alla sina långvariga krig förlorade Ludvig XIV ur sigte Rhen, som han ville gora till sitt rikes gräns. Han önskade till sin förmån lösa problemet om naturliga gränser och tillfredställa Frankrikes traditionela sträfvan att få taga arf efter det gamla Gallien. — I sitt kapitel om England beskritver markis de Pomponne, med hvilka smekningar, artigheter och uppoffringar den stora konungen sökte insöfva Englands vaksamhet, som utgjorde det största, ja, enda hindret för hans planer. — Slutligen redogör kapitlet om Danmark för ursprunget till den invecklade och nästan outredliga frågan om de dansk-tyska hertigdömena. Emellan österrikiska regeringen och Ungern har, om vi så få säga, en vapenhvila tillsvidare kommit till stånd. Det skrifves nemligen från Pesth under den 4:de dennes, att de deputerade till ungerska landtdagen öfverenskommit om att anse landtdagens öppnande i Ofen såsom en blott ceremoniel akt, hvarföre endast de deputerade skola infinna sig derstädes, som vilja bevista dennal ceremoni. Ålderspresidenten skall derefter sammankalla folkrepresentanterna, för att bestämma, när första sessionen ekall komma att ega rum. Den ungerska rörelsens ledare Deak skall infinna sig i Ofen. 1sammanhang härmed berättas äfven, att vid en konferens, som egt rum d. 4:de dennes hos grefve Stephen Karolyi i Pesth, de ungerska magnaterna beslutat, att bevista landtdagens öppnande i Ofen. Rörande ställningen vid Po och Mincio skrifver en korrespondent till franska tidningen Presse: Mantua är sedan lång tid tillbaka utblottadt på folk, och i Verona skulle utvandringen vara allmän, om der icke funnes en garnison af 30,000 man, som gifver några enskilda yrken sysselsättning. Inga turister synas till. Allt sker på hemlighetsfullt sätt, vid ett regementes afmarsch erfar öfversten först i sista stunden, hvart det skall bära hän. Samtlige soldater äro klädda till fälttjenst, och officerarne förklara öfverallt, att de skola om två månader vara i Mailand.