ännu ett ögonblick senare hundrade par bakfenor som sprattla i vattnet, och så hafva de alla försvunnit. Båten flyger vidare med så stor snabbhet, som åror kunna gifva den; åter komma hvalrossarne upp, och innan de hunnit hemta andan äro vi midt ibland dem. Harpunen hviner och en ung hvalross är ,fast. Genast angriper modern båten. Hennes ögon låga, hon frustar af vrede; dock en kula tränger in i bennes hjerna och en lans i hennes rygg, ocheliflös hänger hon vid linan. Nu begynner ungen att framstöta en klagande grymtning, och inom en sekund är båten omringad af femtio frustande och vrälande hvalrossar med bröstet till hälften öfver vattnet, hvilka se ut som om de ville slita oss 1 slycken. Tvänne af denna hjelptrupp harpuneras återigen, hvarpå de andra någotv vika tillbaka. Då vill olyckan att den sårade ungen dör. Då de andra icke mera iockas af de-s klagoläten draga de sig tillbaka på lörsigugt at stånd, och jagten är förderfvad för den gänen. Vid sådana jagter förekomma emellanåt olyckshändelser genom sårade hvalrossar. Vid ett tillfälle kastade sig en gammal hanne ötver en båt samt vräkte ikull den och högg barpuneraren med sina skarpa tänder nästan i två stycken. Det öfriga manskapet räddade sig derigenom, att det klättrade upp på istocken. Mot slutet af Augusti, då de flesta hvalfiskfångare hafva lemnat vattnen kring Spetsbergen, samla sig hvalrossarne i stora skaror och ligga i någon sandig bugt eller på någon klippig v i flere veckor i eu slags halfsömn. I Augusti år 1852 upptäckte tvenne små slupar på en liten ö en sådan hjord at mellan 3,000 och 4,000 stycken. Sexton matroser smögo till stranden med lansar och begynte att anställa ett blodbad bland hvalrossarne. Så viga och farliga dessa djur äro i vattnet, så oviga och hjelplösa ärv de till lands. — Matroserna fortsale sitt blodiga arbete så länge, tills de blefvo trötta och 900 hvalrossar lågo döda på stället. Deras farkoster voro till en del lastade, och de kunde icke medtaga deu massa djur de nedlagt. I hopp att kunna återvända med andra fartyg, seglade mavwroserna at. Då de sedermera återkommo till ön, hade drifis milsbredt lagt sig omkring stränderna och hela bytet var förloradt. På Spetsbergen förekomma få djurarter, men dessa förekomma i stora massor. De stora fogelsvärmarne i dessa trakter tyckes de begge jägarne icke hafva brytt sig om. Renar funno de i större och mindre flockar i hvarje del, som icke var utblottad på alla vexter. Spetsbergens ren har icke samma vackra horn, som den lappländska, och är icke heller så stor. Ett par nnga björnar blefvo fingade och fördes letvande will England. Der var dock marknaden så öfverfull, alt de icke hade någon afsättning. Slutligen förbarmade sig , Jardin des plantes i Paris öfver dem och tvg dem under sin vård.