star Usterrike, så Turkiet, hvilka vada adld redan i sitt inre sönderbrutna och dragas med ett obotligt kroniskt lidande — vi kunna hviskande tillägga äfven Ryssland, ty jemväl der råder en brytning i sinnena, som talar om matthet och feber. Österrike experimenterar med sina konstitutionela författningar, hvilka likväl ingen vill höra på, emedan allmänna opinionen at erfarenheten mer än väl vet, att regeringen ej menar fullt allvar med sina s. k. förbättringar, utan dermed endast afsett alt vinna de öfriga provinserna, för att kunna möta Ungern, samt sedan genom de talrika frön till hat och afund, som ligga i de föreslagna olika provinstöriattningarne, underhålla denna racestrid, som, i enlighet med autokraternas maxim: Däivide et impera!, skulle vara ett godt stöd för den sjelfviska despotismen. Men, såsom sagdt, erfarenheten är en god läromästare och de oiika folken misstro regeringen. I stället att, såsom denna äsyftat, lyckas framkalla oenighet mellan sydslaver och magyarer, tyckas dessa handla i fullkomlig öfverensstämmelse med hvarandra, Österrikiska regeringen har ock en tid redan haft för atsigt, alt förstärka observationskåren vid nedra Donau, ett steg hvartill oroligheterna i norra Turkiet skulle föranleda. Montenegrinernas minst sagdt djerfva upptwädaude mot Turkiet och deras unge furstes kända sympatier för Frankrike ha väckt en viss farhoga hos österrikiska regeringen om att montenegrinerna skulle lägga sig ombord med de serbiska provinserna, reta dessa ull uppror och understödja deras rörelse. Detta tyckes redan komma till verkställighet, för att döma efter gårdagens telegram till G.-P., hvari det heter, att samtlige Kajahs i österrikiska provinsen Herzegowina gjort uppror, och att Montenegrinerna talrikt deltaga i rörelsen. Och lika hemskt som det röda spöket på sin tid föreföll österrikiska kejsaren, lika förfärande synes honom nu utom tvifvel den italiensktungerskt-slaviska kompiotten, hvilken befaras skola under franske kejsarens beskydd snarligen komma till utbrutt. Att österrikiska regeringen är fullt öfvertygad om ett snart krigsutbrott, derom förmäla alla underrättelser. Till en tysk tidning skrifves bl. a. från Venedig, att i österrikiska regeringens kretsar har väntan på krig plötsligt ötvergått till visshet. Stora inköp göras af säd och proviant. Och i tidn. Corriere Cremonese läser man: Underrättelser från Mantua formåla, att österrikarne betydligt öka antalet at sina gränstrupper. Otfficerarne tala öppet om ett snart krig med Piemont. Om det axiomet är sannt, att förtvifiade män ofta inlåta sig i stora ting, måste vi vara på vår vakt, ty Österrike genowgår nu en förfärlig kris. Äfven itahenska regeringen tyckes å sin sida känna på sig, aw freden svärligen kar längre upprätthållas, huru gerna hon än skulle vilja det. För att emellertid kunna möta alla eventualiteter, har Italien ifrigt och med kraft rustat sig. Italienska hären består, enligt Opinione, at 6 armekårer, en reserv-kavalleridivision och ett reserv-artilleri, inalles 303,000 man. Exkonung Frans qvarstannande i Kom, tyckes äfven utvisa, att man i reaktionens läger anser sig vara säker om mäktigt understöd. Det är återigen Frankrikes ovissa, svätvande politik i afseende på sjelfva Italien, som gjort, att ej Frans sett alla bedrägliga illusioner ännu slocknade. Ått detta emellertid kännes odrägligt och i längden alldeles otordragligt för italienarne, som sträfva efter att komma i lugn, hvilket de så väl kunna behötva, visar sig tydlgare med hvar dag. Enligt underrättelse från Turin af den 7:de, har italienska deputerade kammaren tillochmed redan beslutat om att ingå tili regeringen med en petition, att hon må vända sig till Napoleon och af honom begära Roms snara utrymmande. Franske kejsaren måste äfven iitalienska frågan komma ull ett definitivt beslut, ty allz underrättelser från den frigjorda halfön stämma deri öfverens, att regering och folk nu äro fast beslutna, att ej längre fördraga Ita. liens beroende af hvarken den ene eller den andre. Ju bestämdare rörelserna och fordringarne bli i de nu redan oroliga staterna och pro. vinserna i olika monarkier, desto betydelse: fullare måste den polska frågan synas fö Europa, inom hvilket den allmänna opinionen ovederläggligen är stämd för Polen. Eu ropa har ock mycket att forsona mot dette land, som at dess statsmän så liknöjdt lem. nades åt plundring. Emellertid sysselsätte man sig ifrigt med gissningar om huru lång rörelserna i Polen kunna gå och hvad som lig