mäktigt och fryktbivande. Det är en ära som Seribe kan vara stolt af. Hans verksamhet i detta afseende betecknade hans efterträdare Auguste Maquet, då han vid hans bår yttrade, att den döde i lika hög grad beskyddade både den berömda och mäktiga som den svaga och okända — Frankrikes mest utmärkte män tåflade äfven om att visa Secribe den sista äran; allt åkande med vagnar förbjöds under likbebegängelsen, och alla teatrarne spelade icke den aftonen, med undantag af stora Operan, tör alt Scrive dock icke skulle behandlas på samma sätt som en prins af blodet. Det är icke att förvåna sig öfver, att den stora lycka Scribe gjorde vckså skaffade honom många motståndare; ty man roar icke tolk ostraffadt, säger Villemun. Krivuikerna hafva, isynnerhet på senare tider, varit alluoi stränga emot honom. Det är sannt, att Seribe hvarken år någon Shakespeare eller Molicre, eller Holberg, men det är lika så sannt, att hola Enropa trodde på honom, samt både sade och visade det. Han har framkallat en fullständig illusion, och man har icke hyst det ringasie tvilvel om hans öfverstars tapperhet, hans älskarinnors naivilet och hans koketters es prit. Han bryr sig icke mycket om karaktererna, säger en fransk författare, men han är en skarp iakttagare af seder och vanor; intet undgår honom, han har studerat både kammarjungfrur, förnäma damer, skådespelerskor och grisetter; han är invigd i deras kärleks förhållanden med generaler, diplomater, mik: lare och konstnärer; han känner deras sorge! och deras glädje, deras böjelser och dera: önskningar; om han också icke bekymrar sig om, hvad som fursiggar i deras hjertans lön: kamrar, så undgår dock icke ett enda veck al deras toalett hans blick. tan skrifve: stundom vårdslöst, och hans stil är icke allt ren, men han besitter den sanna konsten: kännemärke: allt hvad han skapar, har ha påtryckt sin egendomliga prägel, och han ege! en herrlig, i våra dagar alltför sällsynt talang han förstår att roa sin publik. Det är et obestridligt faktum, att Scribe i nästan femtic år har beherrskat Frankiikes scen, och at hans stycken derifrån hatva blifvit utbredd: öfver hela verlden. Men skulle hans herra välde verkligeu hafva varit en usurpation, st måste det sannerligen väcka förundran, at icke en enda af de manga dramatiska förtat tare, som hafva hatt ett så öppet öga tör hans brister, har förmått göra honom tronen sti dig; tillochmed efter hans död finnes det in gen, som kan intaga den ledigblifna platsen IRAN KRATSENEE SER DNE FA TVR: