första reglementsförslaget icke innehöll något annat än hvad som stadgas i den kongl. förordningen — hvilket skulle i sin konseqvens utdraget leda till den slutsatsen, att hela Göteborgs skarpskyttekår, som enstämmigt förkastade just första reglementsförslaget, icke skulle gjort detta med mera öfvertänkande, än att den sedan kunde förete stor minoritet (81 mot 90 — 85 mot 90 — 83 mot 90?) för samma forslags antagande med häradsh. Collianders förbättrade redaktion. Men dess bättre var denna redaktion af högst väsentlig art, då genom det första reglementets 4:de och 5:te paragrafer fingo en helt annan lydelse. Förnämsta oviljan mot forsta förslaget härledde sig derifrån att detta i 8 4 bestämde: Hvarje! kårens medlem är förpligtigad att vid förefallande behof, på K. M:s kallelse, bestrida vaktgöring i staden samt der fullgöra sådan annan militärisk tjenstgöring, som ej är alltför hinderlig för hvars och ens borgerliga sysselsältning. Att denna bestämmelse atsåg fredstid, kan ej gerna bortresoneras, då det i 6:te paragrafen af 1:sta förslaget vidare heter: Vid tillfälle af krig äv kårens hvarje medlem skyldig att deltaga i försvaret af staden och dess område. I häradsh. Collianders förslag deremot heter det: Utbryter krig eller hotar yttre fiende landets lugn, vare då kåren förpligtigad etc., och i det kongl. förslaget: Då krig emellan Sverige och främmande makt blitvit förklaradt eller rikets lugn af yttre fiende så allvarligen hotas, att svenska krigshären mobiliseras, skall frivillig skarpskytteförening etc. Vi behöfva ej påpeka den väsentliga skiljnaden i dessa olika förslager, då hvarje läsaro ovilkorligen måste finna H.-T. tala oredigt eller mot bättre vetande, då hon påstår, att detta förslag (det 1:sta) icke inneholl något annat än hvad som stadgas i den kongl. förordningen — ty, kära vilsekomna Handelstidning, det är just det, som det gör! Vidare hette det i första reglementförslagets ö:te 8, att ingen kårens medlem, efter den i 4 S vidtagna tjenstgöringen i fredstid, eger rättighet att, utan K. M:s särskilta tillstånd, ur kåren utträda — af denna finnes ej i den kongl. förordningen ett spår, man kan deri på sin höjd utleta, att K. M. vill känna till enskilta medlemmars utträde, i det att det i förordn. heter, att K. M. önskar äfven i fredstid försättas i tillfälle att om ifrågavarande föreningars utveckling och verksamhet ega fullständig kännedom, hvaraf man naturligtvis finner att någon kapitulationstid eller enrollering för obestämd tid ej kan komma i fråga. I häradsh. Collianders förslag finnes härom ej ett ord, icke heller i litteratören Karl Lidbergs. Vidare ställdes i 6:te paragr. irivilliga skarpskyttekåren, genom orden: Under aktiv krigstjenst stå kårens medlemmar under krigsartiklarne, utan inskränkning under krigsartiklarne. Häradsh. Colliander tillade: med tillämpning af föreskrifterna för Gotlands Nationalbeväring. Att, såsom H.-T., den 13 mars, säger, denna bestämmelse ock genast här adopterades i det ögonblick uppmärksamheten derå blifvit fästad, bevisar endast, att första förslaget äfven häri visade sig omöjligt och att de komiterade derefter tillräckligt följde med sin tid, för att ej vilja påbjuda prygel för frivillig skarpskytt. Den goda Handelstidningen, som alltför ofta visat sig icke veta den ena dagen hvad hon sagt den föregående och ingalunda kan törebrås för den hog redan varande eller sig uppöfvande statsmän förtjenstfulla egenskap man kallar: politisk fasthet, sammanblandar vidare sig med komiterade och till sist med hela Göteborgs skarpskyttekår mod oforliknelig frimodighet och sans fagon. Vi ha ofvan visat, att H.-T. d. 12 Mars kallade första förslaget: vårt förslag, hoc est: Handelstidningens redaktions; d. 6 Febr. yttrade hon deremot med innerlig belåtenhet: De kommitterade, som uppsatt ifrågavarande förslag till reglemente (det 1:sta), hafva, såsom oss vill synas, vid flera tillfällen funnit synnerligen lyckliga korsett Några demonstrationer af folket, hvilka vi med största lätthet kunna organisera. skola påskynda