sina tvenne barnbarn. Allt är i ordning ... så skall ske! — Men dermed är dock icke allt slut! sade Bamboula, som med stor uppmärksamhet följde den andres ord. De båda unga flickorna äro ännu qvar! — De måste lefva ännu i tre månader. Den tiden behöfves, innan deras båda älskare kunna bli dömda. Sedan skola de dö af sorg. Ingenting är enklare, naturligare eller mera poetiskt. — Ah! inföll Bamboulå, ingenting är således förändradt i vår plan! I morgon skola vicomten och markisen vara upphofsmännen till alla de brott som begåtts. — Parbleu, javisst! För att grefve de Sommes, d. v. 8. madonnans son till hvars förmån rådsherrens testamente uppsatts, må kunna ärfva, måste han vara befriad från all möjlig misstanke. Det är lätt att ställa så till. Ingen, utom rådsherren, madonnan, du och jag, känner till denna vigtiga handling. Rådsherren tänker dessutom icke mera derpå. Madonnan, din mor, har dött långt borta på främmande haf...af henne har man således ingenting mera att frukta. Du och jag åter... vi äro nog lugna båda två i afseende på våra ömsesidiga handlingar. Intet enda ord skall således uttalas; hvilket