ken om det blott kan, samt att helstatens bibehållande, på hvad vilkor som helst, utgör dess verkliga sträfvande, och att allt dess öfriga tal är tillkommet blott för att ställa de misstänksamma tillfreds. Det är dessutom, efter de underrättelser, som den ofvannämnde författaren i Hjemme og Ude meddelar, icke första gången, som det nuvarande danska ka: binelttet uttalat en sådan förklaring om inslående på en politik, som skall hafva Holsteins afsöndring till följd, utan att dock sedan fullfölja densamma. Vi kunna derföre icke annat än anse att eiderdanskhetens alla anhängare inom norden måste uppgifva allt förtroende till den nuvarande danska ministeren, samt snarare än alt hysa något hopp om att se denna politik realiseras af densamma, betrakta den såsom ett hinder derför. Men finnes det någon utsigt, att en annan minister med en annan politik ekall kunna uppstå i Danmark? Denna fråga beror på danska folket. Det är dess skyldighet i den nordiska frihetens och oberoendets namn att se till, att det får en regering som icke uppoffrar nordens gemensamma intressen för chimåeren om konsolideringen af ett territorium, som icke har betydelse för någon annan än monarkens enskilda person och möjligtvis ett embetsmannastånd, hvars makt derigenom utvidgas; det år dess skyldighet, likasom det är vår att se till, att en sådan icke skall etå ounderstödd då den arbetar på vår gemensamma fördel. es TE VIA a li aa RR RR ARR At RA RT TT Ng