Från Utlandet. Noch ist Polen nicht verloren! lyder det nu iden frisinnade delen af utländska pressen, sedan den ena underrättelsen efter den andra angående de polska oroligheternas utbredande börjat sprida sig öfver Europa. hRörelsen håller sig nu ej längre inom blott Warschaus murar, den har enligt senaste underrättelser sträckt sig atven till städerna Augostowo, Plock och Lublin, och är enligt all sannolikhet i full jäsning ötver hela Polen. Till vigten af rörelsen kan man sluta deraf, att alla adelsmarskalker i konungariket Folen ha tagit alsked, och awt alla i rysk tjenst varande polackar skola följa deras exempel. Anmärkningsvärdt är äfven det stöd, Frankrike indirekt gifver polackarne, 1 det en af dess regerings halftofticiela organer, tidningen Patrie, uppträder törfiktande Polens rättimnåtiga anspråk. Af gårdagens telegram till G.-P., deri det heter, att kejsar Alexander anbefallt en sträng räfst med militären, att befalhatfvande generalen blitvit ställd för krigsrätt och öfverpolismästaren alsatt, vill det dock synas som om ryssarne sjellve framkallat det revolutionära utbrott, hvarom telegrammerna berättat. En skrifvelse trån Warschau till Breslauer Zeitung, daterad d. 28 februan, lemnar någon ledning för bedömandet haral. Skritvelsen lyder: Gårdagens blodiga scener (1 Warschau d. 37 febr). berättas at ögonvittnen ha tillgatt på följande sätt: Omkring kl. 12 på middagen egde i en kyrka vid Leschnogatan on sorgmessa rum för dem, som fallit d. 2å:te. Polisen satte intet hinder i vägen derför, så att en stor massa folk af alla åldrar, kön och klasser deltog i ceremonien. Kyrkan var ej istånd att rymma dem alla. Efter slutad messa ryckte hela hopen i slutna led uti Krakauerförstaden. Der påträffades händelsevis en likprocession och massan begagnade detta tilltälle att göra en demonstration, påstående, att liken voro efter dem, som dödats d. 2ö5:te. 1 nämnde förstad stodo redan sen middagen flere kavallerioch infanteripiketer, hvilka skulle upprätthålla ordningen. En at dessa kavalleriafdelningar, bestående af c:a 40 till 50 man kosacker, ville nu förhindra den från Leschnogatan kommande mängdens förening med likprocessionen, hvarföre den red emot massan och ville tränga den tillbaka, Då detta ej lyckades på fredlig väg, togo kosackerna till sina små läderkantschuer, hvilka de begagna till att drifva på sina hästar. I främsta ledet befunno sig de andliga, som förrättat messan, hvarföre de först drefvos tillbaka med piskorne af kosackerna. Detta förbittrade mängden, hon grep till smuts och stenar och kastade på trupperna, så att dessa nödgades under allmänt hånskratt draga sig tillbaka ett stycke, Kosackerna samlades emellertid snart åter, grepo efter de på ryggen hängande gevären och sköto skarpt, när mängden ej ville upphöra med stenkastningen. 4 personer föllo döda ned och flere Sårades. Folkhopen skingrades nu. Bodarne tillstängdes. Liken lades på bräder och fördes högt burna genom ga torna. Stora menniskomassor samlades åter inom kort, hvilka önskade bese skådeplatsen för förodelsen. Under stor rörelse meddelande hvarandra hvad som skett, drogo de genom gatorna, ända tills natten inbröt. Trupperna drogo sig mot aftonen tillbaka. Börsen Halle är nu i tillfälle, att. sim helhet meddela förut omnämnda petition från polackarne till kejsaren af Ryssland. Landets förnämsta familjer, tillochmed personer, hvilka äro vänligt sinnade mot ryska regeringen, ha underskrifvit denna petition, hvilken är betäckt med tusendetals namnteckningar. Detta märkliga aktstycke är af följande lydelse: