minister, att vinna stämningen för sig genom åtskilliga socialreformer, såsom en ny näringslag o. s. v. Fordringarne på sjelfständighet blefvo isynnerhet i Ungern allt starkare. Kejsaren medgaf slutligen, i fjor om somicarn, riksrådet för helstaten skattebevillningsrätt, men kunde det oaktadt icke skaffa understöd åt helstatssystemet. I Oktober i fjor uppgafs dock tillsist detta till största delen; Ungern erhöll en skild regering och for de andra landsdelarne upprättades en statsminister för hvilken Schmerling ställdes i spetsen. Genom denna åtgärd kom den ungerska komitatsförfattningen åter i kraftig verksamhet, och genom dessa församlingar har Ungern fordrat ett helt och hållet uppgifvande af helstatssystemet och återupprättandet af författningen sådan den var 1848, samt förvägrat skatten och rekrytering ifall detta icke sker. Den österrikiska regeringens eftergift åt Ungern har framkallat afundsjuka hos de andra landsdelarne, som icke mera än ungrarne heller älska helstatsförfattningen, och ungrarnes stegrade fordringar af regeringen hafva ledt dem att uppställa mer eller mindre likartade. Så t. ex. invånarne i Galizien och OCzelherna i Böhmen. Den nya organisation af staten, som genom sina sista bstämningar utvisar att regeringen ännu gör ett försök att fortfarande upprätthålla helstaten, skall dock svårligen kunna genomföras med godo mot dessa motsträfviga tendenser både i Ungern och de slaviska landsdelarne. Der förestå derföre helt säkert snart afgöraude händelser.