Krigsministern har tillkännagifvit, att de utländska militärer, som tillhört bourbonska armeen och tjenat eller ämna tjena inom den påfliga hären, skola, för den händelse att de visa sig i de sydliga provinserna samlade i rikliga; band, icke mera behandlas som mililärer, utan, om de tillfångatagas, dömas med lagens hela stränghet. Bredvid dej revolutionära rörelser, som pågå på olika punkter af verlden, är det ock af stort intresse, alt se den törbittrade kamp, som nu börjat föras mellan kejsaren, representerad genom några af sina banrförare, och franska presterskapet, hvilket nu, upppiggadt af Laguerronnieres broschyr, sticker och surrar som de retade bien i en kupa. Det är häftig kamp denna mellan makten och en korporation, som räknar ej mindre än 40 till 50,000 män, kringspridda öfver hela landet och hvilka både trukta för sina egna intressen och harmas öfver att ha blifvit dragna vid näsan. Vore hela Frankrike likt Paris, skulle kejsareu nog kunna sköta partiet, men en stor del af rikets inbyggare äro ännu qvar 1 presterskapets ledband. Emellertid var det naturligt, att Laguerronmeres broschyr ej skulle behöfva länge vänta på svar. Först framkom biskopen af Orleans med eww genmitle, stäldt till Laguerronniere, hvari hans högvördighet dundrar at hjertans grund mot de skändliga omoraliska, som våga angripa påtven. Hufvuden på spiken träffar dock den värde bispen, då han på ett ställe säger: sVi hafva nu full visshet om att det är regeringen sjelf, som bemyndigar er (anonyme pamflettister), det är regeringen, som anser det lämpligt, alt hans helighet påtven, som redan är så nedtryckt, offentligen anklagas inför allmänheten at ett statsråd. Beskyllningen att den pågående agitationen 1 romerska trågan härrör från vissa individer, hvilka Laguerroniere dock ej nämner, besvarar biskopen rent ut dermed, at! dessa män (såsom Montalembert och Falloux) vid flera tillfällen gjort den nuvarande kejsaren stora tjenster. På biskopens af Orleans pamflett har nu ätven följt etc herdebref från biskopen at Pori: tiers, infordt i udningen le Monde. Bispen gör deri svära beskyllningar mot kejserliga regeringen och uppmanar deri alla trogna at vara på sin vakt mot de kränkande päståen: dena hos en del af den periwdiska pressen ötver de nu timande händelserna mom kyr kan samt göra twägna förböner. Devta steg besvarar kejserliga regeringen med ett otfi cielt aktstycke i Moniteuren, hvari herdebret vet drages under statsrådets höga jurisdiktion som skall algöra i alla dylika mal. Samtidigt visar franska regeringen Afver på annat håll sitt beslut, att snart intaga e helt olika ställning i atseende på pälven mo den hon hittills haft. Den 1:ste dennes för svarade nemligen prins apoleon Piemont: politk, sägande, aw ett emgt Italien vore Frankrikes naturlige bundsiwrvandt; att et enigt Italien skulle fordra Rom till sin hut vudstad; om man medgåätve pätven en del a hans rättigheter till Rom, tillhka med garnisoi och en at makterna garanterad budget, si vore hans oberoende försäkradt; han var at gjordt emot påtvens verldsliga makt, emeda deri låg ett slatfveri för samvetena. — Natur ligt mäste vara, att prins Napoleon i dett fall ej gerna kan vara anvat än ett språkrö för sin kusin, kejsaren sjell. Franska lagstittande kårens adressutkast som nu föreligger i sin helhet, bar visserlh gen en del gemensamt med senatens, mel skiljer sig dock på ett lyckligt sätt derifru gervm att med bestämdhet sluta sig tll de kejserliga politiken, i synnerhet med afseend på den romerska frågan. Adressen går till ochmed så långt, att den på forhand bifaller hvad regeringen tänker göra i denna sak genom aw uttala den ufvertygelsen, att kej saren ständigt skall hysa samma kanslor to den hel. fadrens person, men at han lika li tet för framtiden som törut kan beskydda ro merska hofvet mot de oundvikliga toljdern at dess misstag och envishet. Det är att törmoda, det franske kejsare nu snart skall låta minan-springa mot på! vens verldsliga välde och med detsamma mo den prestkohort, som nu drifver en så ihälr dig opposition mot hans görande och lätander Prins Napoleons tal i Senaten kan med fo betraktas som en förelöpare till vigtigare sö ker. Anmärkningsvärdt är äfven senator