fade manspersonen Andreas Johansson, tilltalad för olofligt tillgrepp af en ytterrock från drängen Johannes Jacobsson, vid Kallebäcksbro, äfvensom af penningar från handelsbetjenten August Nilsson här i staden. Andreas Johansson, som förra gången erkänt att han olofligen tillegnat sig rocken, ehuru det skulle varit hans mening att återställa densamma till dess egare, vidhöll äfven denna uppgift, men förnekade deremot lika hallstarrigt som förra gången att han stulit några penningar från handelsbetjenten Nilsson. Åklagaren förmälte härefter att, oaktadt anställda eftertorskningar, några vidare upplysningar icke kunnat i målet erhållas, men yrkade att detsamma måtte förvisas till vederbörlig domstol, med bitall hvartill poliskammaren remitterade ransakningen för vidare fullföljd till stadens rådhusrätt, i atbidan hvarpå Andreas Johansson fortfarande svulle förvaras i cellfängelset, dit han återförpassades. — Poliskonstapeln N:o 42 Hansson hade sistlidne Tisdags afton anbållit och i Polisvaktkontoret inmanat qvinspersonen Maria Andersson från gärden Stockshed i Surteby socken, Marks härad at Hkltsborgs län, för det hon trån pigan Anna Andersson från Bäckahagen i Holanda socken och Ahle härad olofligen tillgripit två stycken hufvuddukar af bomull, dem Anna Andersson, som under några dagars tid i förra veckan varit inne här i staden, mistat i sitt logis hos hustru Beata Persson i huset N:o 101 å Haga heden, der tilltalade Maria Andersson, som sedan i höstat uppehållit sig här i staden med kalkarbete, varit inneboende. Vid förhöret tillstädeskom målsegaren pigan Andersson, som upplystes redan hafva lemnat staden, genom ombud, hustru Persson, hvilken uppgaf, att bemälte Anna Andersson, som vid ankomsten bit till staden tagit iu och bow hus heunce under tvenne dygn, om morgonen Lördagen d. 24 sistl. Februari saknat hutfvuddukarne, dem hon hatt förvarade i ett å soffan i rummet stående knyte, dä hustru Persson genast misstänk. tilltalade Maria Andersson, som legat i samma rum med hustru Persson och hennes gäst, att hafva tillegnat sig desamma, hvilket denna dock, på tilltrågan, törnekat och, stöttjvfver den emot henne gjorda beskyllningen, påföljande Söndags morgon tlyutat från hustru Persson, dervid medtagande hela sin garderob, som, efter hvad nu upplystes, utom de kläder Maria Audersson hatt på sig, dock endast bestått af ett smutsigt lintyg. Sedermera hade dock hustru Persson försport, att Maria Andersson vid ankomsten tiil sin nya bostad synts innehbafva dukarne, hvilka legat iboprullade uti det at henne medförda flyttgods, hvarföre hustru Persson anmält förbållandet hos polisen. Tilltalade Maria Andersson förhördes härefter och uppgaf om sina lefnadsomständigheter, att hon vore 22 är gammal och född at timmermannen Andreas Andersson och dennes hustru Carin Abrahamsdotter, hvilka begge aflidit. Vid 13 års ålder, då modren dött, hade hon flyttat från föräldrahemmet och fått tjenst i hemorten, der hon tjenat å åtskilliga ställen tills hon för omkring fyra år sedan begitvit sig till Kongsbacka och, etter att hafva tjenat der uti 21 år, åter flyttat till hemorten till en hennes svåger, hos hvilken hon vistats tills sistlidne April månad, då hon begat sig hit till staden, der hon försörjt sig med tillfälligt arbete. Maria Andersson kunde icke förneka att hon innehaft dukarne, men påstod helt naivt att desamma kommit att i brådskan, och heunre ovetande, medfölja hennes flyttsaker och vidhöll detta sitt påstående oaktadt hon gjordes uppmärksam på att dessa just icke varit af så vidlyftig beskaffenhet att hon ofrivilligt kunnat begå ett sådant misstag. Hon erkände dock att, sedan hon inflyttat i sin nya bostad, hos slagteriidkaren Johan Andersson i Galgkrogarne, hon märkt att dukarne kommit att göra lintyget sällskap, utan att hon gjort något försok med att återlemna desamme till sin egare. Målet remitterades at poliskammaren till stadens rådhusrätt och tilläts Maria Andersson att under tiden vistas på fri fot.