let, afbröt Roger. För tusan, det är ju en herrig dag denna, som slutas med en ännu herrlivare afton! J kunnen ej tro, mina herrar, hvad ert sällskap förefaller mig angenämt. — Ni är för god! stammade Gervais. Medan de tre vännerna nu styrde kosan mot Rogers boning, hade Fouch uppnått den nya Kungsgatan. — Gorain och Gervais, sade han för sig sjelf, ha ett för mig obekant intresse af att Bernard ej fortsätter sina efterforskningar. Men hvad är det för intresse? Jag vet det ännu icke, men ett sådant finnes ovilkorligen. Jag måste, innan jag handlar, se klart i denna del af den hemlighetsfulla intrigen . . . ah, hr grefve, ni tänker lura mig! . . . men jag skall lära er, på er egen bekostnad, att ni i så fall gjort upp råkningen utan värden. xX. Saint-Jean. Hr de Niorres hade knappast varit ensam några ögonblick efter mågens bortgång, då kabinettsdörren åter öppnades och betjenten visade sig på tröskeln. — Fru baronessan och fröknarne ha vändt tillbaka till sina rum, sade han. Rådsherren spratt till, som om detta enkla