ee — ÅA — Ack nej, inga sådana! sade Brune och ristade sorgset på hufvudet. — Stackars m:me Bernard! sade färgaregossen, och tog paketet med strumporna. -Går du? frågade Nicolas. — Ja, jag skall till hotell Ad Horbigny. Kanske du gör mig sällskap ? Soldaten vände sig till Brune. — Finner jag er här, när jag kommer åter? frågade han. — Ja, svarade stodenten, jag skall vänta! på er här. — Då gör jag dig sällskap! sade Nicolas! till Jean. Denne låste ordentligt till luckorna för sjelfva boden, hvilken nu tog sig ut som en stor! låda i förstugan, grep paketet och skyndade ut. Nicolas följde honom och Brune gick, sedan han läst dörren åt gatan, genom förstugan och bort till trappan, som han hastigt skyndade uppför. E Hunnen uppför trappan, klappade han sakta På en dörr, hvilken ock genast öppnades. id Det rum i hvilket studenten inträdde, var af i medelmåttig storlek och mycket lågt. En stor säng upptog ena väggen. En stor kista, några stolar och ett bord utgjorde det öfriga af möbt lemanget. a u Vv I sängen låg en qvinna, hvars afmagrade ansigte, insjunkna ögon och aftärda drag förråd