Tvenne unga flickor, tvenne fina och förtjusande varelser, närmade sig med lätt och behagfull gång löfsalen, framför hvilken stod en grof trädbänk. De tjusande flickorna, som båda voro af samma växt och nästan samma ålder samt båda alldeles lika klädda, tycktes hvardera utgöra en lefvande återspegling af den andra, Deras genom pudret alldeles lika hår bidrog att ytterligare öka denna likhet. Men vid närmare betraktande skulle man dock sctt, att den ena af de båda unga flickorna, hvilken blott tycktes vara några månader äldre än den andra, hade en mera bländande hvit hy än den senare, hvars matta och bleka färgton hade ett helt aristokratiskt uttryck. Den första hade blå ögon, smäktande blick, kastanjebruna ögonbryn, purprade läppar och cn något oval ansigtsbildning. Den andra deremot hade svarta ögon, lifliga och eldiga blickar, svarta, bågiga ögonbryn såsom på en algierisk judinna; hennes läppar hade en så djup rodnad, att man kunnat tro henne hålla en granat mellan tänderna. Ansigtet var rundt och hade i allmänhet ett muntert och lifligt uttryck, medan den förstas innebar en drömmande melankoli. Men en sak hos dem frapperade isynnerhet alla, som kände invånarne i parlamentsrådsherrens