Göteborg d. 27 Februari 1861. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället. Föredraget i går i mindre börssalen, till hvars åhörande sällskapet inbjudit allmänheten, var besökt af ett stort antal åhörare. Lektor C. J. Lindberg, som denna gång var den föredragande, hade till sitt ämne valt en framställning af vextgeografiens hutvudgrunder. Efter att hafva antydt huru vexternas utbredning å jordklotets yta icke blott bestämde landskapernas karakter i olika länder, utan äfven derigenom att olika slag af vexter utgjorde näring för olika slag af djur, till betydlig grad inverkade på skaplynnet af djurlifvet derstädes, ja, tillochmed på menniskans kultur genom den inskränkning af olika slag af råämnen som vextverlden på hvarje ort lemnade till menniskans begagnande, samt efter att hafva påpekat de utomordentliga olikheter som olika delar af jorden i detta afseende företedde, öfvergick talaren till en redogörelse för de hufvudsakliga förhållanden hvaraf vexternas olika utbredning betingades. För att en vext skulle kunna uppträda på ett visst ställe fordrades att de nödvändiga vilkoren för dess lif skulle förefinnas derstödes; vore icke detta vilkor uppfylldt, så vore äfven vextens förekommande å en sådan ort en omöjlighet. De tre hufvudmomenterna som inverkade på vexternas lif äro värmen, tillgången på vatten och fuktighet samt jordmonens beskaffenhet. Det var således å ena sidan af den olikhet hvarje vextart i detta afseende kräfde samt af det olika förhållande i hvilket värme, fuktighet och olika jordmoner voro fördelade på jordytan som vexternas utbredning måste bero. Efter framställningen af denna grundprincip för den af A. von Humboldt, jemte dansken Schouw, vår bekante botaniker Wahlenberg samt tysken Meyer grundlagda vextgeografien, öfvergick talaren till en mera detaljerad framställning af de förhållanden som existerade å jorden i afseende å såväl temperaturens som fuktighetens och nederbördens fördelning, och de orsaker som inverka derpå, FONT ROR EERO TVP I SR EEE ENN