Detta förtroende hade Britta Andersson ock på bästa sätt sökt att uppfylla, ty, såsom man finner, hade hon tazit tiden i akt och härutinnan icke lätit någon förnummelse komma sig till last. Anna Britta Andersson, som äfven befunnits innehatva en skjorta och en panutsedel å en kopparflaska, dertill någon egare ej ännu kunnat fås reda på, vidgick äfven att hon olofligen tillgripit jemväl dessa persedlar, men kunde iche påminna sig hvar oller från hvem hon tagit desamma i vidare mon, än att bon ville minnas det koppartlaskan varit ståeude i en förstuga till ew hus bar i staden. För ettertorskande af egare uil såväl den pantsatta frunummerskappan, som ätven den at Britta Andersson innehatda skjörta, uppskjöt poliskammaren undersokningen till d. 1 nästkommande Mars, i atbidan hvarpå Anna Britta Andersson skulle törvaras i celltängeiset, div hon återtorpassades.