MM ooo on af folkens tillgifvenbet, och stärkt genom deti ras trohet, ur denna för detsamma så farliga s kris. r: Så uppfattades det af katolska makterna. !d Hr von Kechberg afgaf i sitt hofs namn ett fö så bifallande svar, att hr de Thouvonel d. 23 April kunde säga till markis de Moustier: Jagh hoppas det skall vara oss lätt, att komma öfver-r: ens med wienerhofvet. Den nceapolitanske mini)i stern förklarade sin herre vara beredd att biträsl da detta beslut. Hr Barrot, fransk gesandt ilr Spanien, yttrade i sin depesch af d. 2 April om tj madriderhofvets svar: Hr Collantes vill icke yttra sig om hårdnackenheten hos den helige fadien, som, sedan han åter blifvit insatt på sin h tron, glömt 1848 års läror, den revolutionära katastrof, som tvingat honom att fly från sina egna stater, och den providentiela hjelp, som åter fört honom tillbaka. Och kejsarens representant hos drottning Isabella tillade: Förste statssekreteraren tror, att detta förslag är ingifvet af sund och lugn insigt i den heliga stolens sanna intressen, och att det erbjuder det enda medlet, att, utan att obetingadt uppoffra hvad som redan förlorats, bevara för revolutionen de provinser, som ännu stå under den heliga stolens berravälde, och med dem kanske påfvens verldsliga makt. Samma åsigt uttalades i Lissabon, och utrikesministern, hr Casal Ribeiro, svarar, att, då påfven tyvärr afvisar dessa medgifvanden, måste man äfven låta sakerna ha sin gång. Xx. Detta språk fördes af de katolska nationernas diplomati. 1 detta ögonblick tilltogo i häftighet de uppretningsförsök, som gjordes i Frankrike i religionens namn, men i sjelfva verket genom politikens inrådan och i dess ställe. Man koaliserade under fromhetens larv mellan Voltaires och korsfararnes söner. Häftiga pamfletter angrepo regeringens afsigter och förhållande; några af sin trosilver förvillade biskopar läto sig bortföras af rörelsen och det ända till Rom trängande genljudet af detta larm kunde der mer än väl uppväcka tron på en resning inom allmänn meningen. Man gjorde sig så falska föreställningar, att man inbillade sig, det kejsaren stode allena i Frankrike och hade mot sig alla samveten. Denna på bakslugt sätt underhållna känsla måste mycket bidraga till den köld, bvarmed man i Vaticanen mottog det förslag, som bifallits af alla katolska makter. Kardinal Antonellis märkvärdiga svar på hertig de Grammonts föreställningar, hvilket finnes i en depesch af d. 14 April, lyder sålunda: Den romerska stolen skall ej lemna sitt bifall till något protokoll, hvilket icke tillförsäkrar honom Romagnans återlemnande; han står fast vid sitt beslut, att tilldess uppskjuta utförandet af de reformer, som den hel. fadren medgifvit; det är hans oryggliga beslut, att alldrig antaga någon garanti för de under hans välde qvarblifna stater, emedan detta är i hans ögon att erkänna en skilnad mellan dessa stater och dem, som frånröfvats honom. Påfven tillbakavisar systemet af en i staternas stora bok inskrifven ränta; hvad angår den hjelp, som skulle lemnas honom i trupper, föredrager den heliga stolen, att det ställes honom fritt, att sjelf värfva sina trupper. Alla försoningsförsök strandade således på detta genom en så falsk uppfattning af tillståndet inom Frankrike framkallade och uppmuntrade motstånd. — Kardinal Antonelli hade dessutom i ett samtal, hvars enskildheter innehållas i en depesch från vår gesandt, förklarat: Påfven skall icke ingå på någon förlikning. XI. Så hade då romerska hofvet vägrat allt. Men på samma gång den påfliga regeringen protesterade mot en af alla katolska furstar erbjuden gåfva, sökte hon erhålla enskildes understöd och organiserade öfverallt Peterspenningens upptagande. På samma gång hon tillbakavisade de af tillgifna furstar till hennes förfogande ställde soldater, värfvade hon äfven legoknektar. Kejsaren hade oupphörligt anbefallt skapandet af er nationalhär, såsom bevis på den återställda ord. ningen och såsom borgen för framtida säkerhet den romerska regeringen, som tillslutit sitt ör: för detta råd, försökte upprätta en armå utan natio. nalitet och utan enhet. Detta försök gjordes pi VRENA NATNG Ölet I TSR TSPSTRTSED VINET som bedt de båda borgarena följa Fouche dit s ac oo han 4! I aftan