skarpskyttekårernas upprättande, som kan sätt sig öfver lagarne och skada samhället, uta att vilja erkänna samhället rättighet att kor trollera densamma och bestämma de vilko för dess tillvaro, hvilka samhället kan behöfv pålägga den för sin egen säkerhet. Och visst afseende måste vi erkänna att Postoc Inrikes Tidningarne ha rätt. Den första sat sen är en sofism; den är intet annat än e upprepning af det gamla hornslutet, att efte ett sandkorn icke utgor en sandhög, så utgö icke heller två och tre sandkorn och följakt ligen icke heller en million sådana en sand hög. Den andra satsen åter, att tillåta e1 makt i staten att bilda sig som kan vända semo denna sjelf, utan att man har garantier mo dess missbruk, är likaledes som Postoci Inrikes Tidningarne säga, en anarkisk sats Men med lika så stort nöje som vi ge Post och Inrikes Tidningarne rätt i dessa afseenden lika så allvarligt måste vi opponera oss emo dess påstående att vi skulle yttrat någon dera af dessa satser. Vi hafva alldrig yttrat att ett större sällskap beväpnade persone icke vore en krigsmakt; vi hafva endast ytt rat, att våra lagar, derigenom att de icke för bjuda upprättandet af sådana sällskaper, ickt lägga hinder i vägen för bildandet af er sådan, om vi så få uttrycka oss, privat krigs makt, samt att med den krigsmakt, som i 14 8 af Regeringsformen åsyftas, icke kan mena: en sådan, som sålunda uppkommit, utan en dast den som statsmakterna upprättat. Vill Postoch Inrikes Tidningarne söka efter sofis mer i vår uppsats, så hade de haft mycke mera sken för sig, om de såsom sådan skulle betraktat den distinktion emellan rikets krigs makt och en krigsmakt i riket, hvilken liggei antydd i det yttrande vi verkligen haft. Mer äfven denna skilnad vilja vi icke frångå, så länge det gäller den formella ordalydelsen ty vi kunna mycket väl tänka oss en fremmande krigsmakt i landet, t. ex. fremmande hjelptrupper, hvilken icke är rikets. Vihafva vidare icke yttrat, att en sådan krigsmakt borde bildas inom samhället, utan att det: samma skulle erhålla tillräckliga garantier att den icke skall missbrukas, ehuru vi kanske icke hafva alldeles samma åsigter som Post. och Inrikes Tidningen om hvilka garantier som äro behöfliga och tillräckliga. Vi hafva tvertom erkänt, att detta är ett alldeles oförutsett fall, ehuru vi i våra grundlagars inda trott oss finna anledning att antaga, det jagstiftarene icke skulle haft för afsigt att ställa en sådan krigsmakt i samma ställning som den öfriga krigsmakten inom folket, och vi ha aldrig bestridt samhällets rätt att genom sina auktoriteter fastställa de bestämningar, som kunna vara nödvändiga i detta ifseende. Ja, vi ha tillochmed icke framkastat ett enda ord som kunde tydas emot Postoch Inrikes Tidningarnes framkastade påstånde om att den exekutiva makten kunde itaga sig att utfirda vissa regleringar i anedning af densamma mot att sedan underasta sig en sträng undersökning och ran