stå under konungens befäl, dermed att vi på visade, att denna lika litet enligt den fo! mella ordalydelsen kunde hänföra sig till anna militär, än den som genom statsauktoriteterns beslut blifvit upprättad, som man efter deras al männa anda och tendens kunde anse det hafv varit lagstiftarenes mening att ställa sådan föreningar, som de nu uppkomna frivillig skarpskyttekårerna, ifall sådana vid grundle garnes stiftande förefunnits, i samma katego: med de genom statsmakternas åtgärder inrä tade. I det senare afseendet åter, eller afseende å ändamålsenligheten af att de fr villiga skarpskyttekårerna skulle förbinda si till någon bestämd krigstjenst, framhöllo vi a detta antingen skulle förvandla kårerna till e stående militär, ifall regeringen skulle erhåll all den myndighet, som det vore nödvändig att densamma skulle ha, för att kårerna skull blifva af någon nytta vid landets försvar — såsom t. ex. rättigheten att kommendera kå rerna dit, hvarest den ansåg krigsstyrkan bäs behöfvas — eller att kårernas formåga at göra någon större nytta vid behof till sto del skulle gå förlorad, ifall denna myndighe skulle inskränkas så, att kårerna t. ex. endas skulle ha att tjenstgöra inom sitt eget distrik Det var såsom lösning af dessa svårigheter som vi uppställde det förslaget att kårern iske skulle förbinda sig till någon militärtjens men deremot, då de ansåge behofvet påkall det, ställa sig till regeringens disposition, me: då också utan några inskränkningar. I sam manhang dermed föreslogo vi dessutom, at kårerna, för att vinna regeringens medverka i sina sträfvanden, och för att visa sin lojali tet och lemna regeringen en garanti, att d icke skulle hafva några för samhället farlig: syften, skulle anhålla om regeringens godkän nande samt begära att regeringen skulle ut nämna deras bataljonschefer. Emot såväl detta förslag som den argu mentation på hvilken vi sökte stödja detsamm: ha nu Postoch Inrikes Tidningarne uppträdt Såsom motsats mot det af oss framställda för slaget, uppställer den, att hvarje kår, nåä den är sammandragen, skall stå under konun gens befäl, hvilket den söker stödja på er tolkning af Regeringsformens 14 8 i öfver ensstämmelse med de sambhällsteorier den an ser för riktiga; och emot vår bevisföring på står den, att densamma stödjer sig på samhälls. upplösande och samhällsvådliga grundsatsei samt sofismer. Vi vilja först betrakta dess inmärkningar mot vår argumentation sami sedan skärskåda dess egna åsigter. Om vi icke alltför mycket missförståt! Postoch Inrikes Tidningarnes mening, så skall let sofistiska i vår bevisning ligga deri, att vi hylla den orimliga satsen, att då en eller lere enstaka personer, de må vara huru vavenkunniga som helst icke äro någon krigsnakt, uppstår icke heller någon sådan om de örena sig till sällskaper; och de samhällsörderfliga grundsatserna skola bestå deruti, tt vi genom denna sofism skola vilja påyrka bildandet af en organism i staten förmedelst