De frivilliga skarpskyttekårernas ställning inom samhället. I den nu som bäst pågående diskussionen om den ställning, som de frivilliga skarpskyttekårer, hvilka öfverallt i landet hålla på att bilda sig, böra intaga till samhällets statsmakter, ha vi förfäktat den åsigten, att de icke böra ingå såsom en integrerande del af statens stående krigsmakt, utan att deras ställning endast bör vara den att utgöra ett förråd af vapenskicklige och krigsduglige män, som då de ansåge statens stående krigsstyrka behöfva förökas, kunde ställa sig till regeringens disposition; och i öfverensstämmelse dermed yrkade vi, att de frivilliga skarpskyttekårerna icke borde förbinda sig till någon bestämd militärisk tjenstgöring, utan först, då de ansåge behof af förstärkande af statens krigsmakt vara förhanden, erbjuda sig till sådan. Vid uppställandet af denna åsigt, ansågo vi oss först böra undersöka om en sådan ställning var laglig, samt sedan om den var ändamålsenlig. I det forra afseendet framhöllo vi det, att association, enligt våra lagar, vore tillåten, samt att bärandet af vapen och vapenöfningar af medborgare, som ej stode i krigstjenst, icke var förbjudet, samt bemötte den gjorda hänvisningen på den igrundlagarne, som stadgar, att all rikets krigsmakt skulle